| En straffpredikan. | Propheten Micha. | Cap. 6. | 729 |
Berg och högar äro bilder af det, som högt och fast och mäktigt är.
2. Hörer, I berg, huru HERren straffa will,* samt med de starka jordens fundament; ty HERren will straffa sitt folk, och will näpsa Israel. *Os. 4: 1.
Fundament betyder grundwal. Israels folk betraktade sig såsom upphöjdt öfwer alla jordens folk och sin utkorelse af Herran såsom en orubblig grundwal, hwarpå de kunde stå fast emot alla fiender, ehuru de hade förfallit i afguderi och synd. Det är sannt, Guds utkorelse i Christo Jesu är en orubblig grundwal, och ingen kan öfwerwinna den, som på denna grundwal qwarblifwer; men då menniskan öfwergifwer grunden, 1 Cor. 3: 11, så har han gifwit sig sjelf till spillo. Måtte också christenheten betänka detta och icke öfwergifwa sin starka grundwal; ty då Israel öfwergaf Gud, så öfwergaf Han sitt tempel, och då blef det förstördt af hedningarna; men hade Herren warit derinne, så hade det warit fastare än jordens grundwalar.
3. Hwad hafwer jag gjort dig, mitt folk, och hwarmed hafwer jag betungat dig? Det säg mig.* *Jer. 2: 5.
4. Hafwer jag dock fört dig utur Egypti land,* och förlossat dig utur träldomshuset, och för dig sändt Mosen, Aaron och Mirjam. *2 Mos. 15: 21.
5. Mitt folk, tänk dock der uppå, hwad Balak, konungen i Moab, i sinnet hade,* och hwad Bileam, Beors son, swarade honom,† allt ifrån Sittim och intill Gilgal,** der I ju uppå märka skullen, att HERren hafwer gjort eder allt godt. *4 Mos. 22: 5; cap. 23: 7; †cap. 24: 15. **Jos. 5: 9.
Folket förkastade Herran, såsom om Han wore deras fiende! Men i dessa versar uppräknas några af de största af Guds wälgerningar emot Israels folk, för att påminna dem om Hans stora barmhertighet. Sittim war Israels sista lägerplats i Moabiterlandet och Gilgal den första i Canaans land.
6. Hwarmed skall Jag blidka HERran? Med bugande för den höga Guden? Skall jag blidka Honom med bränneoffer och årsgamla kalfwar?
Då en menniska har fått ett styng i hjertat, så tänker hon på hwad hon skall göra, hon tänker på att frambringa offer; gerningar och offer påtänkas förr, än hon begärt och trott förlåtelsen och genom ny födelse fått ett lydaktigt hjerta; derföre swarar Gud på dessa frågor i v. 7, 8.
7. Menar du, att HERren hafwer behag till många tusen wädrar,* eller till olja, om än otaliga strömmar fulla wore? Eller skulle jag gifwa min första son för min öfwerträdelse? Eller min lifs frukt för min själs synd? *Ps. 50: 9. Ps. 51: 18. Es. 1: 11.
Inga offer, som en menniska kan åstadkomma, kunna borttaga synden. Derpå lägges en ny fråga folket i munnen, om äfwen ett så dyrbart offer, som den förstfödde sonen eller en menniskas lifsfrukt kunde borttaga synden? Häraf synes tydligt, huru djupt det är inplantadt i menniskans hjerta, att wilja med egna offer och egna werk borttaga sin syndaskuld och hjelpa sig sjelf, så snart hon blifwit uppwäckt utur syndasömnen, men ännu icke lärt känna sin Frälsare. Ja, hedningarna plåga sig sjelfwa eller offra sina egna barn i den tanke, att de derigenom kunna försona sina synder, men ack, förgäfwes! Lycklig den, som af Guds Anda låter föra sig till Guds Lamm, som borttager werldens synder. Joh. 1: 29.
8. Det är dig sagdt, menniska, hwad godt är, och hwad HERren af dig äskar, nemligen: att hålla Guds ord, och bruka kärlek, och wara ödmjuk för din Gud.* *5 Mos. 10: 12.
Här swaras fullständigare på den wäckta själens frågor i v. 6 och 7. Det godt är och det Herren äskar framställes här på tre sätt: att hålla Guds ord och bruka kärlek och wandra ödmjukt inför Gud. Att hålla Guds ord innefattar nödwändigt tron på Guds ord, att man således låtit döma sig af Guds lag och kommit till tron på Medlaren genom ordets löften; att man wandrar i kärleken och ödmjukheten, som äro trons hufwudsakliga frukter. Det ordet kärlek innefattar icke blott kärlek till Gud, utan ock kärlek och barmhertighet emot nästan, hwari just kärleken till Gud wisar sig. Ödmjukheten innebär också fördragsamhet och tålamod i pröfningar och lidanden. Här är nådens ordning gifwen till swar på de botfärdigas frågor efter salighetens wäg.
9. HERrans röst skall ropa öfwer staden; men den ditt namn fruktar, honom skall ske lycka; hörer, I slägter, hwad predikadt warder;
10. Skulle jag icke wred warda öfwer det orättfärdiga godset, uti den ogudaktiges hus, och att man wederstyggeligen gör måttet för litet?
11. Eller skulle jag gilla orätt wåg, och falsk wigt i säcken?* *3 Mos. 19: 36. Os. 12: 7.
12. Genom hwilka Hans rike mycken orätt göra, och Hans inbyggare bruka lögn, och hafwa falska tungor i deras hals.* *Jer. 9: 8.
Sådan orättfärdighet, obarmhertighet och förtryck äro förskräckliga kännemärken, att folket i sin ogudaktighet i prophetens tid skyndade att uppfylla syndens mått och framkalla sin
_733.jpg&oldid=346577){kind=link}