| 762 | Om rätt fasta. | Propheten ZacharJa. | Cap. 7. |
fångenskap, i hwilken de äro, skall hafwa en ända. Då skola de med outsäglig glädje kröna Honom såsom Öfwersteprest och Konung, och folken nära och fjerran hylla Sonen, Ps. 2: 8, likasom de wisa män af Österlanden tillbådo den nyfödde Judakonungen och gåfwo Honom kostbara äreskänker. Se Es. 57: 19; cap. 60: 9, 10. Detta löfte har redan gått i fullbordan, Messias är kommen, Hans rike är grundadt, i alla werldsdelar finnas medlemmar af detta rike, men i sin fulla segerkraft skall detta rike ännu ytterligare komma, och ännu fortfar den andeliga tempelbyggnaden.
7. Capitel.
Rätt fasta. Rätt kärlekswerk.Och det skedde i fjerde året konung Darios, att HERrans ord skedde till ZacharJa, på fjerde dagen af nionde månaden, den Chislev heter;
2. Då SarEzer och RegemMelech, samt med deras män, sände till BethEl, till att bedja inför HERran.
Grt.: Då Bethel sände SarEzer och RegemMelech och hans män till att bedja inför Herranom. I Bethel bodde nu Judar, som återwändt från Babel och de sände dessa män till Jerusalem.
3. Och läto säga presterna, som woro omkring HERrans Zebaoths hus, och till propheterna: Skall jag ock ännu gråta i femte* månaden, och twinga mig, såsom jag nu i några år gjort hafwer. *Jer. 52: 12.
Under fångenskapens tid i Babyton hade Judarne med djup sorg och smärta hwarje år i den femte månaden, som ungefär motswarar wår Augusti, begått årsdagen af Jerusalems och templets förstöring, som skedde under NebucadNezar. Nu fråga de genom denna beskickning, om de skulle fortfara att begå denna sorgedag eller om de dermed kunde upphöra och i stället fröjda sig, efter som templets återuppbyggande nu war börjadt.
4. Och HERran Zebaoths ord skedde till mig, och sade:
5. Tala till allt folket i landet, och till presterna, och säg: Då I fastaden, och jemraden eder, i femte och sjunde månaden* i dessa sjuttio år; hafwen I då fastat mig?† *2 Kon. 25: 25. Jer. 41: 1, [et]c. †Es. 58: 5.
Här följer Herrans swar, som räcker ända till cap. 8: 17. I femte månaden hade templet blifwit förstördt och i den sjunde månaden hade Jedalja blifwit mördad, Jer. 41: 1, 2, och årliga sorgedagar höllos till minne af båda dessa bedröfliga händelser. Men hwad hjelpte allt det skrymtaktiga fastandet och yttre tecken till ånger och sorg hos de obotfärdiga? Herren frågar: Hafwen I gjort det mig? hafwen I gjort det med uppriktig ånger och bättrings uppsåt och omwändt eder till mig?
6. Eller då I åten och drucken, hafwen I icke ätit och druckit för eder sjelfwa?
Lika så litet, som I hafwen ätit och druckit till min ära och tackat mig, lika så litet hafwen I begått dessa sorgefester till min ära.
7. Är icke detta, som HERren predika lät genom de förra propheter; då Jerusalem ännu besuttet war, och hade nog, samt med sina städer omkring; och då der folk bodde, både söder ut och i dalarna?* *Jos. 15: 20. Jer. 17: 26.
Hwad som komma skulle blef för edra fäder ofta förkunnadt, innan Jerusalem förstördes. Lika så litet som de gjorde bättring, lika så litet hafwen I sedan welat omwända eder.
8. Och HERrans ord skedde till ZacharJa, och sade:
9. Så säger HERren Zebaoth: Dömer rätt,* och hwar och en bewise godhet och barmhertighet uppå sin broder. *Jer. 7: 5; cap. 21: 12. Os. 6: 6. Zach. 8: 16, 17, 19.
10. Och görer icke enkor, faderlösa, främlingar och fattiga orätt, och ingen tänke något ondt emot sin broder i sitt hjerta.* *2 Mos. 22: 21, 22. Es. 1: 17, 23. Jer. 5: 28.
Till de obotfärdigas bestraffning och warning (v. 4–7) fogas nu här förmaning och tillrättawisning. Den barmhertige Guden will ännu hjelpa dem. De uppmanas först till rättwisa och barmhertighet. Propheten börjar med den sednare taflan af lagen, för att öfwertyga detta folk om dess obotfärdighet och skrymteri. Om de wille göra bättring, så wore dertill en rätt sinnesstämning nödwändig. Es. 1: 16, 18. Då en menniska är utan rättwisa, kärlek och barmhertighet, så har hon just deruti säkra bewis, att hon är oomwänd, och om hon ändå deltager i gudstjensten, så är hon en skrymtare. Så hade Herren låtit predika för detta folks fäder, men de hade icke welat höra, Jer. 7: 5; cap. 21: 12, och detsamma förkunnas nu genom ZacharJa både för dem, som woro qwar i Babylonien, och för dem, som återwändt till Judalandet, och för alla i christenheten, som äro af samma beskaffenhet.
11. Men de wille icke akta deruppå, och wände ryggen till mig, och förstockade sina öron, att de icke höra skulle.
12. Och gjorde sina hjertan likasom
_766.jpg&oldid=346665){kind=link}