| 774 | Om Evangelii utspridande. | Propheten ZacharJa. | Cap. 14. |
tid; så skall HERren min Gud komma, och alla helige med dig. *Amos 1: 1.
På oljoberget stod Herren Jesus, då Han uppfor till himmelen, men då remnade det icke. Möjligt wore wisserligen, att denna prophetia kunde innehålla en blott liknelse, men detta är icke sannolikt, ty hela ordalydelsen är sådan, att man måste wänta dess bokstafliga fullbordan, som är sannolik, derföre att den sättes i förbindelse med och liknas wid en förskräcklig jordbäfning. En sådan jordbäfning omtalas såsom ännu tillkommande, Uppb. 16: 18–21. Samma jordbäfning omtalas, Hes. 38: 19, 20. Azal eller BethAzal war en stad icke långt ifrån Jerusalem och betyder stilleståndshuset. Så långt skulle de flyende komma, innan de kunde stanna, i det hopp att faran wore förbi. Herrans fötter skola då widröra oljoberget liksom fordom Sinai, som under Honom bäfwade, och dessa wäldiga skakningar i naturens riken äro de tecken, om hwilka wår Frälsare sjelf talar, Matth. 24: 29, som skola föregå Hans tillkommelses uppenbarelse. Matth. 24: 30.
6. På den tiden skall intet ljus wara, utan köld och frost.
Då solens och månans ljus fördunklas blir sjelfwa dagen mörk, men om aftonen framstrålar Christi härlighet. Matth. 24: 29, 30.
7. Och en dag skall warda, den HERranom kunnig är, hwarken dag eller natt;* och om aftonen skall det ljust blifwa. *Uppb. 21: 25.
Se Uppb. 16: 10–21. På den dagen blifwer ljust emot aftonen, då är fienden nederlagd, då är för Guds folk en tid af ljud och frid att wänta.
8. På den tiden skola rinnande watten* flyta utaf Jerusalem; hälften bort åt hafwet öster ut, och den andra hälften bort åt det yttersta hafwet†; och det skall wara både winter och sommar. *1 Mos. 26: 19. Hes. 47: 1. Joel 3: 18. Joh. 4: 14. Uppb. 22: 1. †5 Mos. 11: 24. Hes. 47: 18.
Yttersta hafwet är westerhafwet, nemligen Medelhafwet. Om dessa rinnande watten från Herrans helgedom, se Hes. 47: 1–10. Joel 3: 18. Joh. 4: 14. Dessa rinnande watten skola icke wara såsom en wårbäck, som förtorkar i sommarhettan, utan wara både winter och sommar, och då skall salighetens lära och nådens strömmar fortfara utan sådana omwexlingar, som i närwarande tid.
9. Och HERren skall wara en Konung öfwer alla land; på den tiden skall HERren wara en, och Hans namn ett.* *Joh. 10: 16.
Se Ps. 2. Ps. 45 o. s. w. Då uppfylles wår Frälsares löfte, att det skall wara ett fårahus och en herde. Se Dan. 7: 18. Joh. 10: 16.
10. Och man skall gå i allt landet, likasom på en slättmark, ifrån Gibea intill Rimmon,* söder ut till Jerusalem; ty Han skall upphöjd, och besutten warda i sitt rum,† ifrån Benjamins port, intill första portens rum, allt intill hörnporten; och ifrån Hananeels torn, intill konungens press. *Jos. 15: 32; cap. 19: 7. †Zach. 12: 6.
Både Jerusalems grannskap och Judalandet och den öfriga jorden undergå stora förändringar genom den jordbäfning och de naturomhwälfningar, som prophetiorna förkunna. Uppb. 16: 18. Detta innebär också ett löfte, att Christi rike skall blifwa rådande öfwer allt; hindren deremot skola undanrödjas, och de höjder, som sätta sig deremot, skola förnedras.
11. Och man skall bo der inne, och ingen spillgifning skall mer wara; ty Jerusalem skall ganska säkert bo. Spillgifning d. ä. förstöring.
12. Och detta skall wara plågan, der HERren alla folk med plåga skall, som emot Jerusalem stridt hafwa: Deras kött skall förtwina, medan de ännu stå på deras fötter; och deras ögon förgås uti sina hål, och deras tunga förfaras i deras mun.
För sin fiendskap mot Israels Gud blefwo Philisteerna slagne med plågor, som just hade afseende på de styggelser, hwarmed de allramest hade försyndat sig. 1 Sam. 5: 9. Här talas om en förruttnelse, som skall anfalla särdeles ögon och tunga, de ädlaste lemmarna, på Guds rikes fiender, medan de ännu lefwa.
13. På den tiden skall HERren låta komma ett stort buller ibland dem; att den ene skall fatta den andra wid handen, och lägga sin hand uppå den andras hand.
Om detta buller talar propheten Hesekiel, cap. 38: 21. Då hemsökas fienderna med samma förblindelse, som i Midianiternas läger. Dom. 7: 22.
14. Ty ock Juda skall strida emot Jerusalem; på det församlas skola alla de hedningars gods, som der omkring äro; guld, silfwer och kläder, öfwermåttan mycket.* *Zach. 19: 2.
Emot Jerusalem, grt.: i Jerusalem. Med andans wapen skall Christi församling bekämpa och öfwerwinna alla sina fiender. Den andeliga segren framställes här under bilden af krig, seger och byte.
15. Och så skall då denna plågan gå öfwer hästar, mular, kameler, åsnor och allehanda djur, som i hären äro, såsom denna plågan är.
Äfwen djuren, som anwändas i striden, träffas af de plågor, som öfwergå de fiendtliga härarne, se cap. 12: 4.
16. Och alla öfwerblifna ibland alla hedningar, som emot Jerusalem drogo,
_778.jpg&oldid=346700){kind=link}