| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 49, 50. | 97 |
4. Han höll sitt hjerta intill HErran och upprättade den rätta gudstjensten igen, då landet fullt war med afguderi.
5. Alla konungar, förutan David, Ezechias och Josias, hafwa förbrutit sig;
Bland de fromma konungarna kunde äfwen Josaphat nämnas.
6. Ty de förläto den Högstas lag.
7. Sedan war det ute med Juda konungar; ty de måste öfwergifwa sitt rike åt andra, och sin härlighet åt främmande folk.
8. De uppbrände den utwalda helgedomens stad, och gjorde hans gator öde;* *2 Kon. 25: 9.
9. Såsom Jeremia propheterat hade, hwilken de illa plågade;* den i moderlifwet till en prophet utkorad war,† att han utrota, nederbryta och förstöra, och åter uppbygga och plantera skulle. *Jer. 38: 6; †cap. 1: 5.
10. Hesekiel såg HErrans härlighet i en syn,* den Han honom wiste utaf Cherubims wagn; *Hes. 1: 4, [et]c.
11. Han propheterade emot fienderna, och förkunnade dem tröst, som rättheten gjorde.
12. Och de tolf propheters ben grönskas* ännu der de ligga; ty de hafwa tröskat Jacob, och utlofwat förlossning, der de wisserligen uppå hoppas skulle. *Syr. 46: 14.
Grönskas: de äro i ära och wärdighet.
13. Huru wilja wi prisa Serubbabel? Hwilken war såsom en ring* på högra handen. *Hagg. 2: 24.
14. Och Jesus, Jozadaks son, hwilken* i sin tid uppbyggde templet och upprättade HErranom det heliga huset igen, som blifwa skulle till en ewig härlighet; *Esra 3: 2. Zach. 3: 1.
15. Och Nehemia är alltid lofwandes, som oss de nederlagda murar upprättade igen, och satte upp portar och bommar, och uppbyggde wåra hus igen.* *Neh. 2: 17; cap. 7: 1.
16. Ingen är på jorden skapad, den Enochs like är; ty han är borttagen af jorden;* *1 Mos. 5: 24. Syr. 44: 16.
17. Josephs icke heller, hwilken en herre war öfwer sina bröder, och sitt folks uppehållare;* *1 Mos. 41: 41.
18. Hans ben wordo åter hemförda.* *1 Mos. 50: 25. Jos. 24: 32.
19. Seth* och Sem woro ibland folket i stor ära; *1 Mos. 5: 3.
20. Men Adam är ärad öfwer allt det som lefwer, att han den förste af Gud skapad war.* *1 Mos. 2: 7.
50. Capitel.
Simons gerningar. Bokens slut.Simon, Onie son, öfwerste prest, den i sin tid uppbyggde gångarna kring om huset, och satte der pelare upp;
2. Och upphöjde grunden dubbelt så högt, och åter uppfärdade omgången ofwan på templet.
3. Uti hans tid woro brunnarna förfallne; dem bewarade han med koppar.
4. Han sörjde för sitt folks skada, och gjorde staden fast emot fienderna.
5. Han gjorde en härlig gerning, att han lät folket åter komma till en rätt ordning igen.
6. Då han framgick ut för förlåten, så lyste han som en morgonstjerna genom molnet, såsom en full måne.
7. Såsom solen skiner uppå den Högstes tempel, såsom regnbågen med sin dägeliga färg;
8. Såsom en dägelig ros om wåren, såsom liljor wid watten, såsom ett rökelseträd om wårtid;
9. Såsom ett upptändt rökelse i rökelsekaret;
10. Såsom ett gyldene käril med allahanda ädla stenar beprydt.
11. Såsom ett fruktsamt oljoträd, och såsom ett ganska högt cypressträd.
12. Då han iklädde sig den sköna sida kjortelen, och hela skruden* på lade, och gick fram till det heliga altaret, då prydde han helgedomen allt omkring. *2 Mos. 28: 4.
13. Men när han tog offerstycket utur presternas händer, och wid elden stod, den på altaret brann;
14. Då stodo hans bröder allt omkring honom, såsom cederträd, planterade på Libanon, och omringade honom såsom palmqwistar;
15. Och alla Aarons söner i sin skrud, och hade HErrans offer i sina händer för hela Israels församling;
16. Och han fullkomnade sitt embete
_885.jpg&oldid=346992){kind=link}