| 48 | Sodoms synd straffas. | Genesis. | Cap. 19. |
18. Då sade Lot till dem: Ack nej, min Herre.
19. Si, efter din tjenare hafwer funnit nåd för dina ögon, så gör dock din barmhertighet stor, som du på mig bewist hafwer, att du skulle behålla min själ wid lif: jag kan icke förwara mig på berget; mig måtte något ondt wederkomma, att jag blefwe död.
20. Se, der är en stad icke långt hädan, der jag infly må, och han är liten; der will jag förwara mig: är han dock liten, att min själ må der blifwa wid lif.
Här är utom de twå englarne en tredje kommen, som Lot kallar sin Herre. Herren sjelf, Förbundets Engel, som stadnade hos Abraham och afhörde Abrahams bön för Sodoms folk, är nu kommen till Lot på hans wäg. Så är Herren alltid sjelf med dem, som honom frukta. Han sänder icke blott englar, för att ledsaga dem, utan Han kommer sjelf, för att höra deras hjertans utgjutelser, och för att trösta dem. Lot tackar Herran för den barmhertighet, han fått erfara: han tillskrifwer Herran sjelf den räddning, hwartill englarne hade blifwit sände. Han wet, att han icke har dem utan Herran sjelf att tack för allt, och nu beder han om ytterligare barmhertighet.
21. Då sade Han till honom: Si, i detta stycke hafwer jag ock sett till dig, att jag icke will omstörta den staden, der du om talade.
22. Låt lida dig, och förwara dig der; ty jag kan intet göra, till dess du kommer der in. Deraf är den staden nämnd Zoar.
23. Och solen war uppgången på jorden, då Lot kom in uti Zoar.
Lot blef bönhörd. Zoar betyder småstad. Staden skonades för Lots skull. Den låg i södra delen af Siddimsdalen, således söder om Döda hafwet. I närheten är ett berg, som består af salt. Detta berg har otaliga klyftor och branta klippor.
24. Då lät HERren regna swafwel och eld ifrån HERran af himmelen öfwer Sodom och Gomorra.* *5 Mos. 29: 23. Es. 13: 9. Jer. 50: 40. Os. 11: 8. Am. 4: 11. Luc. 17: 29. Jude Ep. v. 7.
25. Och omstörte de städer i all den ängden, och alla dem som i städerna bodde, och allt det på landet wäxt war.
Här omtalas Herren såsom särskild person ifrån Herran, som sedan nämnes. En sådan personskillnad i Gudomen framträder på många ställen i Gamla Testamentet, men läran om treenigheten framstår icke tydligt förr än i Nya Teststamentet. — Hela marken under och omkring Sodom war uppfylld af brännbara ämnen, som sattes i brand genom elden från himmelen. Huru länge denna brand räckte, och huru länge det dröjde, innan Döda hafwet bildade sig och nejden fick sitt närwarande skick, kan icke afgöras. En dom, lika med den som öfwergick Sodom, men mycket förskräckligare förestår ännu ett land, som Skriften omtalar, Es. 34: 9, 10. Döda hafwet är omkring 8 mil långt och 2 mil bredt. Wattnet har en brännande sälta och är tillika mycket bittert. Det är så tungt, att winden knappt kan sätta det i rörelse, utan wattenspegeln liknar en massa af smält bly; men det är dock klart och mycket genomskinligt. Fisk och wattenfåglar trifwas der icke. Den som nedstiger i detta watten upplyftes och flyter på wattenytan, antingen han kan simma eller icke. Understundom uppkastas jordbeck utur hafwets botten. Wilddjuren sky denna nejd och finna der ingen näring. I den heliga Skrift är Sodoms förstörelse en förebild af Guds straffdomar, Hes. 16: 46. Matth. 11: 23. Luc. 17: 29. 2 Pet. 2: 6. Uppb. 11: 8. Här nämnas blott de twå största städerna, Sodom och Gomorra, men samma förstörelse öfwergick hela den trakten, och i 5 Mos. 29: 23 samt Os. 11: 8 omtalas äfwen Adama och Zeboim.[1]
26. Och hans hustru såg tillbaka, och wardt en saltstod.* *Wish. 10: 7. Luc. 17: 32.
Då Lots hustru såg tillbaka, blef hon hindrad i sin flykt. I denna återblick låg dels twifwel om, huruwida den hotande faran skulle komma eller icke, dels en falnande längtan efter det gamla hemmet. Hon blef hastigt gripen af det qwäfwande swafwelregnet och förwandlad till en saltstod genom den underbara saltupplösningen, förorsakad af den stora natrurrörelsen, hwilken genomträngde luften med salt, hwaraf Lots hustru blef förstenad. Lots hustru tjenar till warning för alla werldsligt sinnade menniskor, som icke wilja lyda Herrans ord. Såsom Sodom förstördes genom eld, så är en eldsdom öfwer werlden att wänta. För att unfly den tillkommande wreden kallas menniskan genom Guds ord att gå ut ifrån werlden. Wår Frälsare säger oss, att domen skall komma lika hastigt som Sodoms undergång, samt tillägger: kommer ihåg Lots hustru. Luc. 17: 29–32.
27. Men Abraham stod upp om morgonen bittida, på det rummet, der han förr hade stått för HERran;
28. Och såg ut emot Sodom och Gomorra och allt landet i den ängden, och fick se, att der uppgick ett damm af landet, likasom en rök af en ugn.
29. Ty då Gud omstörte de städer i den ängden, tänkte Han på Abraham, och frälste Lot utur de städer, som Han omstörte, der Lot uti bodde.
30. Och Lot for utur Zoar, och blef på berget med båda sina döttrar; ty han fruktade att blifwa i Zoar: och låg uti en bergskrefwa, han och båda hans döttrar.
- ↑ Den hedniska sagan om Philemon och Baucis synes hwila på berättelsen om Lots räddning undan Sodoms fall. Många hedniska sagor äro mer eller mindre tydliga efterljud af bibliska berättelser.
_058.jpg&oldid=342433){kind=link}