| 114 | Jacob wälsignar, dör. | Genesis. | Cap. 49. |
hördes ljudet af Hans glädjebud till alla sörjande: Salige äro de bedröfwade, ty de skola få hugswalelse. Matth. 5: 4.
22. Joseph skall tillwäxa; han skall tillwäxa likawisst som wid en källa: döttrarne träda fram uti regementet.
Nu kommer Jacob till den älskade sonen, nu utwidgas hans hjerta, och själen lyftes af högre andekraft. Wälsignelsen öfwer Joseph syftar på det timliga konungariket. Han framställes under bilden af ett träd, som wäxer wid en källa (trädets döttrar äro dess grenar). Källan är Guds ord och den wederqwickande, lifwande, stärkande gudstjensten, hwaraf folket hemtade lefwande watten. Med döttrar menas här städerna i landet. Döttrarne träda fram i regementet, grt.: Hwarje dotter, d. ä. hwarje gren af detta frodiga träd går öfwer muren. — Josephs slägte skall grönskas och blomstra i stor wälsignelse.
23. Och ändock skyttarne woro honom förbittrade, trätte med honom och hatade honom:
24. Så är dock hans båge blifwen fast, och hans händers armar äro förmannade genom den mäktiges händer i Jacob: af honom äro komne herdar, stenar i Israel.
Af den mäktige i Jacob fick Joseph sin kraft, af Honom, nemligen af Gud, kommer herden, Israels grundsten. Den rätte herden, den enda hörnstenen, är Christus; af Honom war Joseph en förebild såsom sitt folks försörjare och grundstenen till det Israelitiska folkets timliga lycka, tillwäxt, makt och anseende.
25. Ifrån din faders Gud är dig kommen hjelp, och af den allsmäktige är du wälsignad med wälsignelse ofwan efter af himmelen: med wälsignelse af djupet, som under ligger; med wälsignelse på bröst och qwed.
Här är en flerfaldig wälsignelse, wälsignelse genom god wäderlek, wälsignelse genom fruktbar mark och wattenrika källor, wälsignelse på barn, m. m.
26. Den wälsignelse, som din fader och mina föräldrar lofwad är, går mäkteligen efter deras önskan, som höge äro i werlden. Utaf Joseph skola hufwuden warda och de öfwerste Nazareer ibland sina bröder.
Närmare: Din faders wälsignelser gå högre än deras wälsignelser, som mig födt hafwa, upp till de ewiga bergens ljuflighet; de komma öfwer Josephs hufwud och öfwer hjessan af honom, som är en Nazareer ibland sina bröder; d. ä.: den wälsignelse jag meddelar dig, räcker in i ewigheten. Joseph, såsom den wigde, den åt Herran helgade ibland sina bröder, hwilken i lidandets skola blifwit beredd till sin upphöjelse, undfår en högre wälsignelse, som uppnår sin fullbordan och sin högsta glanspunkt i Christus sjelf, som Joseph förebildade. De ewiga bergen: Sion, helgedomen; derpå syftade prophetians ande, som talade genom Jacobs mun. Nazareer betyder afskild, wigd, helgad, 4 Mos. 6. 5 Mos. 33: 16. Dom. 13: 5; cap. 16: 17.
27. BenJamin är en glupande ulf: om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofwet.
Ulfwen är här en bild af krigisk wildhet. BenJamins stam war utmärkt för krigiskt mod, Dom. 19 och 20. Af BenJamins stam war Saul, den förste konungen i Israel.
28. Desse alla äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafwer talat med dem, då han wälsignade dem, hwar med sin besynnerliga wälsignelse.* *Syr. 44: 26.
Besynnerliga, d. ä. särskilda.
29. Och han bjöd dem och sade till dem: Jag skall samkas till mitt folk; begrafwer mig när mina fäder i den kulan på Ephrons Hetheens åker;
30. I den dubbelkulan, som ligger emot Mamre i Canaans land, whilken Abraham köpte till en arfgrift med åkren af Ephron den Hetheen;* *1 Mos. 23: 16.
31. Der hafwa de begrafwit Abraham och Sara hans hustru: der hafwa de ock begrafwit Isaac och Rebecka hans hustru: der hafwer jag ock begrafwit Lea;* *1 Mos. 23: 19; cap. 25: 9; cap. 35: 29. Apg. 7: 15, 16.
32. I den åkren och den kulan, som af Heths barn köpt är.
Sedan Jacob uttalat den prophetiska wälsignelsen öfwer sina söner, gaf han befallning, att hans stoft skulle föras ut från Egypten och begrafwas i Canaans land i sina fäders graf; han war wiss om, att hans efterkommande skulle få detta land till besittning.
33. Och när Jacob hade lyktat buden till sina barn, lade han sina föttter samman på sängen, led af och wardt samkad till sitt folk.
Med wälsignelse och bön skildes han ifrån werlden och wardt samkad till sitt folk. Med detta uttryck antydes i Gamla Testamentets skrifter själens odödlighet och de trognas förening i ett bättre lif. De höra alla till samma slägt, de utgöra alla ett folk.
50. Capitel.
Joseph begrafwer Jacob, tröstar sina bröder och dör.Då föll Joseph in på sin faders ansigte och gret och kysste honom.* *1 Mos. 46: 4.
_124.jpg&oldid=342609){kind=link}