| 124 | Mose drager åter in i Egypten. | Exodus. | Cap. 4. |
nytt bewis på de undergörande krafter, hwarmed Mose blef utrustad. I den Heliga Skrift omtalas ingen före honom, som haft gåfwan att göra underwerk.
7. Och han sade: Stick henne åter in i din barm. Och han stack henne åter in i barmen och drog henne ut igen; si, så wardt hon åter som det andra hans kött.
8. Om de icke wilja tro dig eller lyda hwad du säger af det ena tecknet, så warda de dock troende, när du säger dem af det andra tecknet.
9. Om de icke tro dessa tu tecken, icke heller höra din röst, så tag wattnet utur elfwen, och gjut det ut på torra landet, så skall det samma wattnet, som du utur elfwen tagit hafwer, warda blod på torra landet.
Nilströmmen war för Egyptierna en helig flod; på dess watten berodde landets fruktbarhet och folkets wälfärd. Nilfloden dyrkades såsom en gud. Då Mose förwandlade Nilwattnet till blod, så bewisade han, både att hans Gud hade makt öfwer alla Egyptens gudar, och att det stod i Hans makt att på en gång från folket borttaga all wälsignelse och det bästa det egde.
10. Då sade Mose till HERran: Ack HERre: Jag är en sådan man, som icke talande är, allt från i går och förrgår, och ifrån den tid du med din tjenare talat hafwer; ty jag hafwer ett tungt mål och en swår tunga.* *2 Mos. 6: 12, 30.
Hwarken fordom ej heller sedan du talat med mig, har jag haft lätt för att tala. Du gifwer mig ett swårt uppdrag och har icke häfwit denna stora ofullkomlighet.
11. HERren sade till honom: Ho hafwer skapat menniskone munnen? Eller ho hafwer gjort dummen eller den döfwe? Eller den seende? Eller den blinde? Hafwer icke jag HERren gjort dem?* *Ps. 94: 9. Hes. 3: 26, 27.
Den som har skapat dig wet äfwen hwad gåfwor du har, och kan hwarje ögonblick förläna dig hwad du behöfwer.
12. Så gack nu åstad, jag will wara i din mun och lära dig hwad du säga skall.* *Matth. 10: 19.
13. Mose sade: Min HERre, sänd hwem du sända will.
Sänd hwilken annan som helst, som du wet wara utrustad till detta stora wärk. Mose bekänner redligt sin oförmåga. Men det war en syndig mosträfwighet, som inblandade sig uti hans ödmjukhet. Stolthet och sjelfförtroende äro farliga fiender, men den egenwilliga, öfwerdrifna ödmjukheten, som olydigt sätter sig emot Gud, är också en farlig synd. Man kan af idel ödmjukhet wara så egensinnig och egenwillig, att man hwarken will förstå Herrans ord eller lyda Hans befallning.
14. Då wardt HERren mycket wred öfwer Mose och sade: Wet jag icke, att din broder Aaron af Levi slägte* är talande? Och si, han skall utgå emot dig, och då han får se dig, skall han glädja sig af hjertat. *Syr. 45: 7.
Med Mose motsägelser kunde Herren icke wara nöjd; Han bestraffade sin tjenare, men förkastade honom icke. Han gifwer nu åt Mose ett ytterligare tecken, att Han wille wara med honom. Aarons möte och beredwillighet att bistå honom skulle tjena honom till ett tecken, att Herren genom dessa twå bröder wille utföra Israels folk.
15. Du skall tala till honom och sätta orden i munnen på honom; och jag skall wara i din och i hans mun och lära eder, hwad I göra skolen.* *2 Mos. 7: 2.
16. Och han skall tala för dig till folket: Han skall wara din mun, och du skall wara hans Gud.
Aaron skall låna dig sin wältaliga mun, han skall för folket och för Pharao framställa det, som du på min befallning säger honom. Dina ord skola för honom wara såsom Guds ord, han skall weta och tro, att jag talar genom dig. För mensklig ofullkomlighets skull kunde icke både det prophetiska och presterliga embetet nu förenas i en person, utan delades mellan Mose och Aaron, så att de skulle wara hwarandras stöd.
17. Och denna staf tag i din hand, dermed du tecken göra skall.
18. Så gick då Mose dädan och kom igen till sin swär Jethro och sade till honom: Käre, låt mig gå, att jag åter må komma till mina bröder, som äro uti Egypten, och se, om de ännu lefwa. Jethro sade till honom: Gack i frid.
I Jethros hus war således den sanne Gudens dyrkan: han war en Herrans prest, hans sinne war öppet för Guds stora rådslut.
19. Och sade HERren till honom i Midian: Gack och far åter in uti Egypten: förty de äro alla döde, som gingo efter ditt lif.
I denna vers berättas, att Mose mer än en gång fick en sådan befallning och uppmuntran af Herren, innan han begaf sig på resan.
20. Och så tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på en åsna och for åter in uti Egypti land; och tog Guds staf i sin hand.
Stafwen kallas Guds staf, emedan det war den, hwarmed Gud hade befallt honom att göra sitt första underwerk; den war likasom wigd till detta ändamål.
21. Och HERren sade till Mose: Se till, när du åter kommer in i Egypten,
_134.jpg&oldid=342635){kind=link}