| 142 | Israels barn draga ur Egypten. | Exodus | Cap. 12, 13. |
Aaron: Detta är sättet till att hålla Passah: ingen främling skall äta deraf.
Ingen främling, ingen hedning, fick äta Påskalammet, utan att han förut genom omskärelsen blifwit införlifwad med Israels folk.
44. Den som en köpt träl är, den skall man omskära, och sedan äte han deraf.
45. En husman, och en dagakarl, skola de äta deraf.
Om en husman och en dagakarl war omskuren, så skulle han ock äta Påskalammet.
46. Uti ett hus skall man äta det. I skolen intet af dess kött bära ut för huset; och I skolen intet ben sönderslå af det.* *4 Mos. 9: 12. Joh. 19: 36.
Se v. 9. Benens sönderslående innebär förstörelse; derföre skulle Christi lekamen i döden bewaras derifrån, Ps. 34: 21. Joh. 19: 36, och derföre skulle icke heller på Påskalammet något ben sönderslås. Benen utgöra liksom kroppens grundwäsende, och detta fick hos vår Frälsare icke widröras. Detta betyder ock, att alla Herrans trogna äfwen i döden skola skyddas af Guds hand. Kroppens eqentliga grundwäsende (som med benen betecknas) bewarar Herren till ewigt lif. Kroppen har en oförgänglig beståndsdel, som hos de trogna skall förklaras.
47. Hela menigheten i Israel skall så göra.
48. Om någon främlinq bor när dig och will hålla HERranom Passah, han omskäre allt det mankön är, sedan gånge härtill, att han detta gör, och ware såsom en inländsk; ty ingen oomskuren skall äta deraf.
48. Samma lagen ware för den inländske och utländske, som bor ibland eder.
50. Och alla Israels barn gjorde, såsom HERren hade bjudit Mose och Aaron.
51. Och så förde HERren på en dag Israels barn utur Egypti land med deras härar.
13. Capitel.
Förstfödt helgas. Sötbröd bjudes. Josephs ben. Israels läger.Och HERren talade med Mose och sade:
2. Helga mig allt förstfödt: det som allahanda moderlif öppnar när Israels barn, både ibland menniskor och boskap; ty det är mitt.* *2 Mos. 22: 29; cap. 34: 19. 4 Mos. 3: 13; cap. 8: 17. Luc. 2: 23.
Herren hade i Egypten skonat de förstfödda i Israel, derföre woro de Hans och skulle särskildt egnas åt Hans tjenst. De förstfödda af mankönet föreställde egentligen hela folket; således betecknades med denna föreskrift, att hela folket skulle vara Herrans egendomsfolk. (Det förstfödda af modren). I stället för de förstfödda af alla stammarne bestämdes sedan Levi stam till Herrans tjenst. Det förstfödda af orena husdjur skulle lösas, liksom köpas af Herran, om det skulle blifwa tillåtet för egaren att behålla och begagna det; eljest skulle det dödas. De förstfödda barnen skulle lösas med särskilda offer, hwarmed betecknades, att de andeligen förstfödda i Guds rike äro dubbelt afseende Herrans tillhörighet och förpligtade att tjena honom. Den högste förstfödde är Christus sjelf, såsom Guds Son, förstfödd före alla kreatur, Col. 1: 15. Såsom menniska förstfödd af en jungfru, och till härligheten förstfödd ifrån de döda, Col. 1: 18. Af werldens folk war Israel det förstfödda folket. I christenheten äro de Christna de förstfödda af de folk, som nu lefwa. En förstling i särskild mening omtalas, Uppb. 14: 4, och förstfödda i uppståndelsen äro de, som omtalas, Uppb. 20: 4–6. Förstlingskapet innebär ett nådawal.
3. Då sade Mose till folket: Tänker uppå denna dagen, på hwilken I utgångne ären af Egypten utur träldomens hus; att HERren hafwer eder hädan utfört med wäldig hand: derföre skall du icke äta surdeg.
4. I dag ären I utgångne i den månaden Abib.
5. När nu HERren låter komma dig in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Heveers och Jebuseers land, hwilket Han dina fäder swurit hafwer, att Han wille gifwa dig ett land, der mjölk och honing uti flyter: så skall du denna tjensten hålla i denna månaden.
6. I sju dagar skall du äta osyradt bröd, och på sjunde dagen är HERrans högtid.* *2 Mos. 34: 18.
7. Derföre skall du i sju dagar äta osyradt bröd: så att när dig ingen surdeg, ej heller syradt bröd skall finnas i alla dina landsändar.
”Så strängt förbjudes surdegen, på det man ingalunda skall predika blott lagen och en falsk gerningslära, utan Guds nåd och Hans rena Evangelium om Christus och hans död och uppståndelse.”
8. Och du skall säga din son på den tiden: Sådant hålla wi fördenskull, att HERren så hafwer gjort med oss, då wi drogo utur Egypten.
9. Derföre skall dig wara ett tecken i din hand och en åminnelse för dina ögon; på det att HERrans lag skall wara i din mun, att HERren hafwer utfört dig af Egypten med wäldig hand.
_152.jpg&oldid=342664){kind=link}