| 190 | Gud förnyar sitt förbund. | Exodus. | Cap. 34. |
14. Ty du skall icke tillbedja en annan Gud: ty HERren heter en nitälskare, derföre att han är en nitälskande Gud.
15. På det att om du gör något förbund med landets inbyggare; och när de i horeri löpa efter sina gudar och offra sina gudar, att de icke bjuda dig, och du äter af deras offer;
16. Och tager dina söner deras döttrar till hustrur*: hwilka i horeri löpa efter deras gudar och komma dina söner ock till att löpa i horeri efter sina gudar. *4 Mos. 25: 1, 2. 1 Kon. 11: 2.
Afguderi är andeligt horeri; den som gifwer sitt hjerta åt någon afgud, bortwänder derigenom hjertat ifrån den sanne Guden, som det är wår pligt och salighet att älska och ära.
17. Du skall inga gjutna gudar göra dig.* *2 Mos. 20: 4.
Detta förbund upprepas särskildt med afseende på den gjutna kalfwen.
18. Osyradt bröds högtid skall du hålla: i sju dagar skall du äta osyradt bröd, såsom jag dig budit hafwer, i Abibs månads tid*: ty uti Abibs månad är du utdragen utur Egypten.† *2 Mos. 12: 15. †cap. 23: 15.
19. Allt det som först öppnar moderlifwet, är mitt*: det mankön är i din boskap, det sitt moderlif öppnar, ware sig oxe eller får. *2 Mos. 13: 2, 12; cap. 22: 29, 30. 4 Mos. 18: 15. Luc. 2: 33.
20. Men åsnans förstföding skall du lösa med ett får: om du icke löser det, så bryt det halsen sönder. Allt förstfödt af dina barn skall du lösa: och att ingen kommer fram för mig med tomma händer.* *5 Mos. 16: 16.
21. Sex dagar skall du arbeta; på sjunde dagen skall du hålla upp både med plöjande och skärande.* *2 Mos. 23: 12; cap. 31: 15; cap. 35: 2. 5 Mos. 5: 13. Luc. 13: 14.
22. Weckohögtid skall du hålla med förstlingen af hweteskörden*: och insamlings högtid, när året ute är. *5 Mos. 16: 10.
Med weckohögtiden menas Pingsten, och med insamlingshögtiden menas Löfhyddohögtiden. Se cap. 23: 16, anm.
23. Tre resor om året skall allt ditt mankön komma fram för den allsmäktige HERren och Israels Gud.* *2 Mos. 23: 17. 5 Mos. 16: 16.
Qwinnorna woro icke nödsakade att bewista de årliga högtiderna, men det stod dem fritt att göra det. Allt mankön mellan tolf och sextio år war pligtigt att komma till dessa högtider, så framt icke sjukdom eller andra oöfwerwinnerliga hinder afhöllo dem.
24. När jag utdrifwer hedningarne för dig och förwidgar dina landsändar, skall ingen åstunda efter ditt land, den stund du uppgår, tre resor om året, till att hafwa dig fram för HERran din Gud.
Om otron frågade: Huru kunna alla männer utan fara besöka herrans helgebom? landet blifwer ju då utsatt för fiendtliga anfall? så war swaret här gifwet: Gud sjelf wille wara landets beskyddare.
25. Du skall icke offra blodet af mitt offer på syradt bröd: och Påskahögtidens offer skall icke blifwa öfwer natten intill morgonen.* *2 Mos. 12: 10; cap. 23: 18.
26. Förstlingen af den första frukten af din åker skall du föra in uti HERrans din Guds hus.* Du skall icke koka kidet den stund det ännu på sitt moders mjölk är.† *2 Mos. 23: 19. †5 Mos. 14: 21.
27. Och HERren sade till Mose: Skrif dessa orden; ty efter dessa orden hafwer jag gjort ett förbund med dig och med Israel.* *2 Mos. 24: 4.
Allt detta skulle Mose särskildt uppskrifwa såsom en förnyelse af Guds förbund med folket.
28. Och han war der när HERran fyrtio dagar och fyrtio nätter och åt intet bröd och drack intet watten*: och Han skref på taflorna detta förbund, de tio ord.† *2 Mos. 24: 18. †5 Mos. 4: 13; cap. 9: 9, 18.
Icke Mose, utan Herren skref på taflorna tio orden; se v. 1. Dessa nya taflor woro icke såsom se första, förfärdigade af Herren sjelf, utan af Mose. De taflor, som Herren sjelf hade gjort, blefwo sönderbrutna. Så är Guds beläte i wåra hjertan genom synden sönderbrutet, så är Guds wiljas heliga lag i wåra hjertan bruten. Men Medlaren Christus utwerkar förbundets förnyelse med Gud, försoning är skedd, synden förlåtes, den botfärdige syndaren blifwer rättfärdiggjord och åter upptagen i förbundet med Gud, och i hjertat inskrifwes Guds heliga lag af Guds egen hand i den nya födelsen.
29. Då nu Mose gick ned af berget Sinai, hade han de twå wittnesbördets taflor i sin hand och wisste icke, att huden af hans ansigte sken deraf, att han hade talat med honom.* *2 Cor. 3: 7.
Genom umgänget med Gud hade Mose själ blifwit så genomstrålad af Guds härlighet, att äfwen hans ansigte war omgifwet af glänsande strålar, (kroppen kan icke förklaras på något
_200.jpg&oldid=342803){kind=link}