| 204 | Syndoffer. | Leviticus. | Cap. 4. |
köttet, samt med hufwudet och fötterna och inelfworna och goret;* *2 Mos. 29: 14. 4 Mos. 19: 5.
12. Det skall han allt utföra utur lägret på ett rent rum, dit man slår askan, och skall uppbränna det på wed i eld.* *3 Mos. 9: 11. Ebr. 13: 11.
13. Om en hel menighet i Israel försåge sig, och gerningen wore fördold för deras ögon, så att de gjort hade emot något HERrans bud, det de icke göra skulle, och worde så brottlige:* *4 Mos. 15: 24.
14. Och förnumme så sedan sin synd, som de gjort hade; så skola de hafwa en ung stut fram till syndoffer och ställa honom för dörren af wittnesbördets tabernakel:
Se 4 Mos. 15: 24.
15. Och de äldste af menigheten skola lägga deras händer på hans hufwud för HERran och slagta den stuten för HERran.
De äldsta föreställa hela församlingen.
16. Och presten, som smord är, skall bära blodet af stuten in uti wittnesbördets tabernakel:
17. Och doppa der in med sitt finger och sin resor stänka för HERran inför förlåten.
Förlåten mellan det heliga och det allraheligaste.
18. Och skall stryka af blodet på hornen af altaret, som står för HERran uti wittnesbördets tabernakel: och allt det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffrets altare, som står för dörren af wittnesbördets tabernakel.
Rökaltaret i det heliga skulle först stänkas.
19. Allt hans feta skall han häfoffra och uppbränna på altaret.
20. Och skall göra med denna stuten, såsom han gjorde med syndoffersstuten. Och alltså skall presten försona dem, och det warder dem förlåtet.
Såsom v. 4.
21. Och skall föra stuten utur lägret och bränna honom upp, såsom han uppbrände den förra stuten. Det skall wara syndoffret för menigheten.
22. Om en förste syndar och något gör emot HERans sin Guds bud, det han icke göra skulle, och warder brottlig owetande:
”En förste: den som i sin slägt eller i krigståg eller eljest wore ypperst aktad.”
23. Och förnimmer sin synd, som han gjort hafwer; han skall frambära till offers en getabok utan all wank:
24. Och lägga sin hand på bockens hufwud och slagta honom på det rum, der man slagtar bränneoffer för HERran: det ware hans syndoffer.
25. Sedan skall då presten taga af syndoffrets blod med sitt finger och stryka det på hornen af brännoffers altaret och det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffrets altare.
26. Men allt hans feta skall han uppbränna på altaret, lika såsom det feta af tackoffret: och alltså skall presten försona hans synd, och det warder honom förlåtet.
27. Om en själ af meniga folket syndar owetande, så att hon owetande gör emot något HERrans bud, det hon icke göra skulle, och blifwer så brottslig:
28. Eller förnimmer sin synd, som hon gjort hafwer; hon skall bära fram för ett offer en get utan wank för synden, som hon gjort hafwer.
29. Och skall lägga sin hand på syndoffrets hufwud och slagta det på bränneoffrets rum.
30. Och presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och allt blodet gjuta på bottnen af altaret.
31. Allt hennes feta skall hon aftaga, såsom man aftager det feta af tackoffret, och skall uppbränna på altaret till en söt lukt HERranom: och alltså skall presten försona henne, och det warder henne förlåtet.* *2 Mos. 29: 18. 3 Mos. 3: 14.
32. Men bär han fram ett får till syndoffer, så bäre en gymmer utan wank:
33. Och lägge sin hand på syndoffrets hufwud och slagte det till ett syndoffer på det rummet, der man slagtar bränneoffret.
34. Och presten skall taga af blodet med sitt finger och stryka på hornen af bränneoffrets altare och gjuta allt blodet på bottnen af altaret.
35. Men allt dess feta skall man aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrets får, och skall det uppbränna
_214.jpg&oldid=342839){kind=link}