| 334 | Mose bön. | Deuteronomion. | Cap. 3, 4. |
24. HErre, HERre, du hafwer begynt wisa din tjenare din härlighet och din starka hand: ty hwilken är den Gud i himmelen eller på jorden, som förmår efter dina werk och din makt göra?* *Ps. 86: 8. Ps. 89: 7.
25. Låt mig gå och se det goda landet på hinsidan Jordan; de goda berg och Libanon.
Mose bad, att han skulle få se Canaan, så att han finge ingå i detta land, dit han så länge hade längtat.
26. Men HERren wardt wred på mig* för eder skull och bönhörde mig icke: utan HERren sade till mig: Låt blifwa det; tala intet mer derom för mig. *4 Mos. 20: 12. 5 Mos. 1: 37; cap. 4: 21; cap. 31: 2; cap. 34: 4.
Mose hade så ofta blifwit bönhörd, men nu blef han icke hörd. Hans synd war förlåten, men han fick icke ingå i Canaans land. Detta afslag skulle först och främst werka såsom en förödmjukande och kraftig botpredikan på folket, som i denna synd, hwilken Mose begått, hade den största skulden. Herren wisade också med detta afslag af Mose bön, att ingen ofullkomlighet war tillåten hos folkets medlare, om han skulle kunna införa dem i Canaans land. Mose hade genom sin synd wisat sin ofullkomlighet, och dermed war det äfwen ådagalagdt, att den lag, som genom honom hade blifwit gifwen, icke kunde göra någon fullkomlig. Mose sjelf föreställer lagen, och lika så litet som Mose fick införa folket i Canaans land, lika så litet kan lagen eller någon slags rättfärdighet, som är af lagen, eller som är menniskans egen, införa någon i det himmelska Canaan. Mose bad förgäfwes att få inkomma i Canaan. Den som arbetar under lagen och icke blifwer delaktig af Christi rättfärdighet, beder förgäfwes att få ingå i himmelriket och klappar en gång förgäfwes. Matth. 7: 21, 22. Herren befallde Mose att icke ens tala derom och icke widare bedja denna bön. Lika så litet will Herren höra deras böner, som icke hafwa någon annan rättfärdighet än lagens att stödja sig på. Mose blef sjelf salig, men han blef icke salig genom lagen, utan genom Evangelium, genom den evangeliska salighetslära, som i offergudstjensten afspeglades, och således genom tron på det rätta försoningsoffret, Christus. Josua, som war en förebild af Christus, såsom hans namn äfwen innebär, fick införa Israel i Canaans land. Så är det Christus, men icke Mose, så är det evangelium, men icke lagen, som införer de trogna i det himmelska fäderneslandet.
Wi lära äfwen af denna vers, att då en bön icke kan blifwa hörd, så will Herren icke att man skall bedja den; och detta erfara Guds barn ofta på det sätt, att deras hjerta förlorar all frimodighet till en sådan bön. Bönens ande drager sig undan, och kraften att bedja samma bön förswinner. Då bör man ingalunda bjuda till att arbeta sig till bönhörelse, utan ödmjukt sluta med en annan bön: Fader, ske din wilje!
27. Stig upp på höjden af berget Pisga, och häf dina ögon upp wester ut och norr ut och söder ut och öster ut, och se det med ögonen; ty du skall icke gå utöfwer denna Jordan:
Pisga war den högsta spetsen af Nebos berg. Såsom Mose, innan han samlades till sina fäder, blef benådad med en fröjdande och stärkande åsyn af Canaans land, så få Guds barn med trons öga skåda in i det himmelska Canaan, för att uppmuntras och stärkas till sin hädanfärd, men utan att dö kunna de icke inkomma der; ty kött och blod kunna icke ärfwa Guds rike. 1 Cor. 15: 50.
28. Utan bjud Josua, att han är tröst och frimodig; förty han skall gå öfwer Jordan för folket, och skall utskifta dem landet,* som du seende warder. *Jos. 14: 1.
29. Så blefwo wi då i den dalen in mot Peors hus.
Peors hus, grt. Beth Peor, war namnet på detta ställe, som så kallades efter afguden Peor, 4 Mos. 25: 3, likasom många ställen hade sina namn efter afgudars namn eller af afgudiska bruk.
4. Capitel.
Lydnads och afguderis lön. Tre fristäder.Och nu hör, Israel, de bud och rätter, som jag eder lärer, att I dem göra skolen, på det I mågen lefwa och inkomma och intaga landet, som HERren edra fäders Gud eder gifwer.
På det I mågen lefwa betyder hufwudsakligen Guds barns inre saliga lif, det ewiga lifwet i denna werlden och i den tillkommande. Att lefwa och ingå i det jordiska Canaan war för Israel en bild utaf att andeligen lefwa och ingå i det himmelska. Se Rom. 10: 5. Gal. 3: 12.
2. I skolen intet lägga dertill, som jag eder binder; och skolen ej heller taga der något ifrån:* på det I mågen bewara HERrans eder Guds bud, som jag bjuder eder. *5 Mos. 12: 32. Jos. 1: 7. Ords. 30: 6. Uppb. 22: 18, 19.
Lika så strängeligen som det war förbjudet att förändra något i lagen, lika strängt förbjudet är det att ändra något i Evangelii lära. Då en menniska icke noga aktar på det hela och på hwarje del af Guds ord, så blifwer det till slut taget ifrån henne, om hon icke will lyda sanningen.
3. Edra ögon hafwa sett, hwad HERren gjort hafwer med BaalPeor: ty alla de, som efterföljde BaalPeor, dem hafwer HERren din Gud förgjort ibland eder.* *4 Mos. 25: 3, 4. Jos. 22: 17.
4. Men I, som höllen eder intill
_344.jpg&oldid=343108){kind=link}