| 370 | Werldsliga stadgar. | Deuteronomion. | Cap. 25, 26. |
att en stam eller slägt icke måtte aftaga, och för bet tredje, att stammarne icke skulle med hwarandra förblandas. Befrynda: beswågra.
6. Och den förste sonen, som hon föder, skall nämnas efter hans döda broder; att hans namn icke nederlägges i Israel.
7. Om mannen icke täckes, att han tager sin swägerska,* så skall hans swägerska uppgå till porten för de äldsta och säga: Min swåger nekar sig wilja uppwäcka sinom broder namn i Israel, och will icke hafwa mig till hustru. *Ruth 4: 4, [et]c.
8. Så skola de äldste i staden låta kalla honom, och tala med honom. Om han då står och säger: Mig faller icke i sinnet att taga henne;
9. Så skall hans swägerska träda till honom inför de äldsta, och draga honom en sko af hans fötter, och spotta uppå honom, och skall swara och säga: Så skall man göra hwar och en, som sin broders hus icke uppbygga will:
Skon war i Österlandet ett tecken till herrawälde, besittning, Ps. 60: 10. Trälar och fattiga gingo utan skor. Skons aftagande skulle här wara ett tecken, att dess egare förlorat rättigheten till sin broders arfwedel, Ruth 4: 7.
10. Och hans namn skall heta i Israel: den barfotades hus.
”Den skolöses hus” blef en benämning, som alltid påminde om huru han hade förlorat sin rätt, så att han aldrig kunde göra anspråk på arfwedelen; ty den benämning, som war fästad wid hans hus, war ett wittne om att hans rätt war förlorad.
11. Om twå män träta tillhopa, och enderas hustru löper till, att hon will undsätta sin man ifrån hans hand, som honom slår, och räcker sin hand ut, och fattar honom om hans hemliga ting:
12. Så skall du hugga henne handen af, och ditt öga skall icke skona henne.
13. Du skall icke hafwa twäggehanda wigt i din säck, större och mindre:* *3 Mos. 19: 36. Ords. 20: 23. Hes. 45: 10.
14. Och i ditt hus skall icke wara twäggehanda skäppa, större och mindre.
15. De skall hafwa en full och rätt wigt och en full och rätt skäppa; på det att du skall länge lefwa på landet, som HERren din Gud dig gifwa skall:
16. Ty den som detta gör, han är HERranom din Gud en styggelse;* såsom ock alle de, som illa göra. *Ords. 11: 1.
All orättfärdighet är inför Herren en styggelse. Öfwer allt bedrägeri och alla hemliga synder hwilar alltid en förbannelse, och äfwen timliga straff uteblifwa icke, om de ock dröja.
17. Kom ihåg hwad de Amalekiter gjorde dig uppå wägen, då I drogen utur Egypten:
Amalekiterna stridde icke blott emot Israel, utan emot Gud sjelf, som ledsagade Israel och med undergörande allmakt skyddade detta folk. Amalekiterna wisste wäl, att Herren war med Israel. och deras motstånd war således en förhärdelse, liknande Pharaos. Derföre skulle de straffas med utrotande; ty Gud förutsåg, att ingen bättring ibland dem war att wänta.
18. Huru de kommo emot dig på wägen,* och slogo dina eftersta: alla de swaga, som efterst drogo, när du mödd och trött war; och de fruktade icke Gud. *2 Mos. 17: 8.
19. När nu HERren din Gud låter dig komma till ro ifrån alla dina fiender omkring dig i landet, som HERren din Gud dig gifwer till arfs till att intaga, så skall du utskrapa de Amalekiters åminnelse under himmelen:* det förgät icke. *1 Sam. 15: 2, 3.
Denna föreskrift gifwer icke det minsta stöd åt sjelfhämnd. Det war Gud sjelf, som gaf denna föreskrift i detta särskilda fall; men sådan befallning eller tillåtelse gifwer Han nu aldrig. Rom. 13: 1, 4 handlar om den lagliga öfwerhetens makt. Domen öfwer Amalek gick i fullbordan, 1 Sam. 15.
26. Capitel.
Första frukten. Tionde-år. Förbundet hålles.När du kommer in i landet, som HERren din Gud dig till arfs gifwa skall, och du tager det in och bor der:
2. Så skall du taga allahanda landets första frukter,* som af jorden komma, som HERren din Gud dig gifwer, och skall lägga dem uti en korg, och gå bort på det rum, som HERren din Gud utwäljande warder, att Hans namn der bo skall. *2 Mos. 23: 19; cap. 34: 26. 3 Mos. 2: 14. 4 Mos. 15: 20. 5 Mos. 16: 10.
3. Och skall gå till presten, som på den tiden är, och säga till honom: Jag förkunnar på denna dag HERranom din Gud, att jag är kommen in uti det land, som HERren wåra fäder swurit hafwer till att gifwa oss.
4. Och presten skull taga korgen utur
_380.jpg&oldid=343205){kind=link}