| Mose förmaning. | 5 Mose Bok. | Cap. 32. | 385 |
tid giftiga, och deras bästa gerningar förwandlade till aska genom otrons förtärande brand, som uttorkar all andlig lifskraft. Drakaetter är ormgift. Då Herrans Ande icke får werka i menniskans hjerta, så är det den store draken, den gamle ormen, som der werkar med sin giftiga ande, den anden, som werkar i otrons barn. Es. 59: 5. Eph. 2: 2. Uppb. 12: 9.
34. Är icke sådant fördoldt när mig och försegladt i mina håfwor?
Både affallet och syndastraffen woro ännu liksom gömda och förseglade i Guds allwetenhets bok, likasom prophetian om Christi kyrkas utweckling hemtades ur en bok, förseglad med sju insegel, Uppb. 5, som Guds Lam förwärfwat rättighet att öppna.
35. Hämnden är min; jag skall wedergälla det:* på sin tid skall deras fot slinta: deras ofärds tid är när, och det dem tillskyndar, skyndar sig. *Rom. 12: 19. Ebr. 10: 30.
36. Ty HERren warder dömande sitt folk, och öfwer sina tjenare skall Han förbarma sig:* ty Han warder anseende, att de äro slätt förgångne, och hwarken de beslutne, eller någon man är öfwerblifwen.† *2 Macc. 7: 6. †1 Kon. 14: 10.
Då deras kraft är förgången och både tjenare och frie förskingrade, då nöden är som störst, då förbarmar sig Herren; då wända sig några till Honom och längta att blifwa Hans tjenare, såsom den förlorade sonen, som återwände till sin fader och fann barmhertighet, Luc. 15.
37. Och man warder sägande: Hwar äro deras gudar? deras klippa, der de förtröstade sig uppå?
38. Af hwilkas offer de åto det feta, och drucko win af deras drickoffer: låt dem uppstå och hjelpa eder och beskärma eder.* *Dom. 10: 14.
Då de affallne i nöden och straffdomarne utan ånger och bättring skulle ropa till Gud om hjelp, så förutsäger Han här, huru Han skall swara dem; Han skall då genom sitt ord och sina tjenare, propheterna, påminna dem om de afgudar, de hafwa utwalt i Herrans ställe.
39. Sen I nu, att jag allena är det, och ingen gud är förutan mig:* jag kan döda och lefwande göra; jag kan slå och kan hela, och ingen är, som utur min hand kan fria.† *5 Mos. 4: 35. Es. 45: 5. †1 Sam. 2: 6.
I nöden skall Israel lära att inse, att Herren allena är den sanne Guden och den ende hjelparen.
40. Ty jag will lyfta min hand upp i himmelen, och will säga: Jag lefwer ewinnerligen.* *Uppb. 10: 5, 6.
D. w. s.: Så sannt jag lefwer ewinnerligen, skall allt detta ske. Denna ed i himmelen står fast, och efter denna förklaring utföres Hans werldsstyrelse, så att alla, både Hans tjenare och Hans fiender, till slut skola se, att Han är helig och sannfärdig. Phil. 2: 10, 11. Uppb. 5: 13.
41. När jag mitt swärds ljungande hwetter, och min hand tager till att straffa; så skall jag hämnas igen på mina fiender, och wedergälla dem, som mig hata.
Hwetter, hwässer; d. w. s. När jag hwässer mitt ljungande swärd etc.
42. Jag skall göra mina pilar druckna af blod, och mitt swärd skall äta kött, öfwer de slagnas blod och öfwer fängelset och öfwer fiendens blottade hufwud.
Dessa straffdomar åsyfta icke blott de ogudaktiga af Israel, utan alla Guds rikes fiender bland alla folkslag. Öfwer de slagnas blod [et]c. grt. af de slagnas blod och af de fångna; af fiendens förstars hufwud. Jfr Ps. 110: 5.
43. Fröjdens alle I, som ären Hans folk: ty Han warder hämnandes sina tjenares blod: och warder hämnandes öfwer sina fiender; och skall nådelig wara sitt folks land.* *Rom. 5: 10.
Denna vers är lika widt omfattande som de föregående. Genom Evangelium skola många folk blifwa ett andligt Israel; den Apostoliska prophetian, Rom. 11: 15–27, skall gå i fullbordan, att Christi församling, både judar och hedningar, skall fröjdas i Herranom, och lofsjungande ösa watten med glädje utur helsobrunen. Så slutar denna prophetiska sång, som innehåller grunddragen af Guds rikes utweckling på jorden genom årtusenden. I prophetisk klarhet skådar Mose framåt genom tidehwarfwen till den härliga framtid, då Herrans återlösta pånyttfödda folk skola wandra i Hans ljus på den föryngrade förklarade jorden. Es. 65: 16–25.
44. Och Mose kom, och talade alla denna wisans ord för folkets öron, han och Josua, Nuns son.
45. Då nu Mose allt detta uttalat hade till hela Israel.
46. Sade han till dem: Lägger på hjertat alla de ord, som jag betygar eder i dag, att I befallen edra barn, att de hålla och göra alla dessa lagens ord.* *5 Mos. 6: 6; cap. 11: 18.
47. Förty det är intet fåfängt* ord till eder: utan det är edert lif; och det ord skall förlänga edert lif på landet, dit I gån öfwer jordan till att intaga det. *Ebr. 4: 12.
I Guds ord är menniskans högsta lif, lif för själ och ande; ty ordet är medlet till menniskans
_395.jpg&oldid=343250){kind=link}