| 408 | Jericho winnes. | Josua Bok. | Cap. 5, 6. |
på fjortonde dagen i den månaden, om aftonen,* uppå Jericho mark: *2 Mos. 12: 16.
Den första Passah-högtiden firades i Egypten, 2 Mos. 12; den andra omtalas 4 Mos. 9, och detta war nu den tredje Passah-högtiden, som firades allmänt. Utan twifwel hade de få trogna ibland folket äfwen på wandringen genom öknen årligen hållit Påskahögtid efter Herrans lag. Påskalammet hörde nu wäsendtligen till den förnyelse af förbundet med Gud, hwarför omskärelsen utgjorde det första wilkoret. Genom förebilderna af Döpelsens och Altarets Sakrament blef nu Israel ett nytt folk i det nya landet, ett utkoradt egendomsfolk, som Herren wille benåda med alla sina wälsignelser och som i Hans Andas kraft skulle wandra i Hans lag.
11. Och åto af landets säd på annan dagen i Passah, nemligen osyradt bröd,* och torkade ax,† rätt uppå samma dagen. *2 Mos. 12: 39. †3 Mos. 2: 14.
12. Och Man wände åter på den andra dagen, sedan de hade ätit af landets säd, så att Israels barn intet Man mera hade, utan åto af landet Canaans säd, utaf det samma året.
Ända tills nu hade himmelsbrödet fortfarit, ehuru sannolikt icke så ymnigt som i öknen, emedan Israeliterna redan någon tid haft någon tillgång till andra näringsmedel. Herren gör icke underwerk, då tillräckliga naturliga medel finnas för Hans folks behof. Folket kom nu till Canaan wid den mest passande tiden; skördeanden skulle börja, fälten började redan att hwitna till skörd, och af förstlingsfrukten kunde de nu wid den första påskahögtiden äta osyradt bröd och stekta ax. De fingo taga i besinning en skörd, på hwilken de icke hade arbetat. Samma löfte står ännu fast för en annan tid, Es. 61: 5, 6. Motsatsen inträffade, då folket öfwergaf Herran, främmande kommo och förtärde dess säd och dess bröd m. m. Jer. 5: 15, 16, 17.
13. Och det begaf sig, då Josua war wid Jericho, att han upplyfte sina ögon, och wardt warse, att en man* stod der för honom, och hade ett draget swärd i sin hand; och Josua gick till honom och sade till honom: Hörer du oss eller wåra fiender till? *2 Mos. 23: 23.
14. Han sade: Nej; utan jag är en förste öfwer HERrans här, och är rätt nu kommen. Då föll Josua neder på jorden på sitt ansigte, och tillbad, och sade till honom: Hwad säger min Herre till sin tjenare?
15. Och försten öfwer HERrans här sade till Josua: Drag dina skor af dina fötter; ty rummet, som du står uppå, ar heligt:* och Josua gjorde så. *2 Mos. 3: 5.
Detta war Guds Son i menniskogestalt. Han är försten öfwer Herrans härar, Luc. 2: 13. 1 Mos. 32: 1, 2; och Han emottog gudomlig ära, då Josua tillbad Honom såsom Herran. Det war således härskarornas Herre, som här uppenbarade sig för Josua, för att ännu mera styrka hans tro och frimodighet och för att tillika gifwa honom nåd att hålla sig hårdt wid ödmjukheten, emedan Herren Zebaoth sjelf war den härföraren, för hwilken Josua skulle göra räkenskap för allt hwad han gjorde. Ju högre ett embete är, desto nödwändigare är det, att den swaga menniskan, som bekläder detsamma, alltid betänker, att hon har en Herre i himmelen, inför hwilken hon är answarig.
6. Capitel.
Jericho intaget. Rahab frälst.Och Jericho war tillstängdt och förwaradt för Israels barns skull, så att ingen kunde komma ut eller in.
Denna vers är en underrättelse om Jericho, som här meddelas blott derföre, att Herren, försten öfwer Herrans här, talar till Josua om denna stad.
2. Men HERren sade till Josua: Si, jag hafwer gifwit Jericho med dess konung och krigsfolk i din hand.
3. Låt alla krigsmännerna gå en gång kring om staden: och gör så i sex dagar.
Genom detta bud wille Herren öfwa Israels tro och pröfwa deras lydnad. Både Israel och Jerichos inwånare skulle tydligt weta, att den seger, som sedan wans, war ett underwerk af Guds allmakt.
4. På sjunde dagen låt presterna taga sju klangårens basuner, och gå dermed före arken: och gå på densamma sjunde dagen sju resor kring om staden, och låt presterna blåsa i basunerna:
Samma basuner, hwarmed klangårets eller jubelårets inbrytande skulle tillkännagifwas, måste nu begagnas, för att dermed tillkännagifwa den tillstundande underbara segren öfwer den hedniska makten.
5. Och då man blåser i klangårshornet långsamt, så att I hören basunerna, då skall folket göra ett stort skri, och så skola stadsmurarna falla, och folket skall falla derin, hwar och en rätt fram för sig.
Detta skri war ett segerrop. Falla, grt.: falla under sig, d. ä. helt och hållet. Troligtwis war en graf omkring muren, som af den fallande muren blef uppfylld, så att wäg banades för Israels här.
6. Så kallade Josua, Nuns son, presterna, och sade till dem: Bärer förbundets ark, och låter sju prester bära sju klangårens basuner för HERrans ark.
7. Men till folket sade han: Drager
_418.jpg&oldid=343303){kind=link}