| 470 | Micha afgudatjenst. | Domare Boken. | Cap. 17, 18. |
för min son, till att man må göra ett gjutet beläte; derföre så får jag dig dem nu igen.
Modren hade nu beslutat att helga dessa penningar till hwad hon ansåg wara ett heligt ändamål, och hon gör detta för sin sons skull, på det han så mycket säkrare må blifwa befriad från förbannelsen för denna stöld och i stället blifwa af Herran wälsignad. Ett gjutet beläte, grt.: Ett hugget och ett gjutet beläte, nemligen ett beläte uthugget af träd, öfwerdraget med silfwer. Det skulle troligen föreställa Cherubim, såsom Aarons gyldene kalf. På detta sätt wille de göra ett hus till ett tempel. Under en skön förewändning och i okunnig wälmening öfwerträda de på ett groft sätt Herrans lag, upprätta ett slags gudstjenst, som berodde på eget godtycke, och lägga grunden till ett förderfligt affall och afguderi.
4. Men han fick sin moder penningarne igen. Då tog hans moder tu hundrade silfwerpenningar, och fick dem till guldsmeden; han gjorde henne ett gjutet beläte: det war sedan i Micha hus.
5. Och den mannen Micha hade så ett guds hus; och han gjorde en lifkjortel och afgudar, och fyllde en sin son handen, att han wardt hans prest.* *2 Mos. 28: 41.
Micha hus, som man nu trodde wara ett Guds hus, war ett afgudahus. Lifkjorteln war en efterapning af den öfwerstepresterliga drägten, och afgudarne woro Therafim, se 1 Mos. 31. Fyllningen af sonens hand syftar på inwigningen till prestembetet, 2 Mos. 40: 13. 3 Mos. 8: 27. Så stor war nu okunnigheten i Israel, att moder och son wäntade sig wälsignelse af ett förbjudet beläte, anskaffadt för stulna penningar och dyrkadt af en falsk prest, som icke Herren, utan Micha sjelf hade tillsatt och inwigt.
6. På den tiden war ingen konung i Israel: och hwar och en gjorde, såsom honom tycktes godt wara.* *Dom. 18: 1; cap. 21: 25.
7. Men en ung man war på den tiden af Bethlehem Juda ibland Juda slägte, och han war en Levit, och war dersammastädes främmande.* *Dom. 18: 30, 31.
8. Men han drog utur Bethlehem Juda stad till att wandra, hwart han kunde: och då han kom på Ephraims berg till Micha hus, på det han skulle hålla sin wäg fram;
Wärnlösa och oförsörjda woro Leviterne, så snart bland Israels folk affallet från Gud blef rådande. Denne unge Levit wandrade nu ”hwart han kunde”, emedan han icke hade något hem.
9. Frågade honom Micha: Hwadan kommer du? Han swarade honom: Jag är en Levit af Bethlehem Juda, och wandrar, hwart jag kan.
10. Micha sade till honom: Blif när mig; du skall wara min fader och min prest; jag will gifwa dig årligen tio silfwerpenningar och några förenämnda kläder och din föda. Och Leviten gick med honom.
Förenämnda kläder, grt. en uppsättning kläder.
11. Och Leviten tog till att blifwa när mannen; och han höll den unge mannen såsom en son.
12. Och Micha fyllde Leviten handen, så att han wardt prest, och blef så i Micha hus.
13. Och Micha sade: Nu wet jag, att HERren warder mig godt görande, efter jag hafwer en Levit till prest.
Huru benägen menniskan är att göra sig afgudar, att hafwa en ”religion”, som uppgöres af hennes eget förnuft, och att med egna påfund försöka förwärfwa sig wälsignelse och salighet, är en bedröflig sanning, hwarom alla tider aflägga oräkneliga wittnesbörd. Äfwen i Christenheten göra nu de flesta på samma sätt som Micha. Ifrån den himmelske Fadren stjäla de hwad Honom tillhörer och anse det såsom sitt eget. Mammon och allahanda syndiga lustar göra de till sina afgudar, och efter godtycke wälja de sig prester, såsom det bäst öfwerensstämmer med deras werldsliga tänkesätt, och nu tro de, att allt är wäl bestäldt.
18. Capitel.
Dan bespejar landet, förer Micha afguderi till Lais.På den tiden war ingen konung i Israel;* och Dans slägte sökte sig en arfwedel, der de måtte bo: ty intill den dagen war ännu ingen arflott fallen för dem ibland Israels slägter.† *Dom. 17: 6. †Jos. 19: 40. Dom. 1: 34.
En del af Dans slägte sökte ännu efter arfslott, emedan de icke kunde intaga hela den trakt, som war dem bestämd, ty de blefwo både af Amoreerna och Philisteerna tillbakaträngde. Derföre sökte några Daniter med 600 krigare att tillkämpa sig en hemort i någon annan del af landet.
2. Och Dans barn sände utaf sitt slägte och sina landsändar fem höfwitsmän, stridsamma män, ifrån Zorga och Esthaol,* till att bespeja landet och ransaka om det; och sade till dem: Går åstad och bespejer landet; och de kommo uppå Ephraims berg till Micha hus, och blefwo der öfwer natten. *Jos. 19: 42.
_480.jpg&oldid=343434){kind=link}