Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 485.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Israels strid mot Benjamin. Domare Boken. Cap. 20. 475

20. Och hwar och en af Israel gick ut till att strida emot BenJamin, och skickade sig till att strida emot Gibea.

21. Då föllo Benjamins barn ut af Gibea, och slogo på den dagen af israel tu och tjugu tusen män till marken.

22. Men folket, Israels män. förmannade sig, och redde sig till att ytterligare strida på samma platsen, der de sig i den förra dagen redt hade:

23. Och Israels barn drogo upp, och greto för HERran allt intill aftonen; och frågade HERran, och sade: Skola wi mer falla till och strida med BenJamins barn, wåra bröder? HERren sade: Drager upp till dem.

Gud wille genom denna förlust förödmjuka dem och lära dem, att de icke skulle lita på sin egen makt. De hade icke bedt Herran om seger, och Han lofwar dem icke heller seger.

24. Och då Israels barn trädde den andra dagen till att strida emot BenJamins barn:

25. Föllo de BenJamiter utur Gibea emot dem på samma dagen, och slogo ännu till marken aderton tusen män af Israels barn, som alla swärd förde.

26. Då drogo alla Israels barn upp och allt folket, och kommo till Guds hus, och greto, och blefwo der för HERran, och fastade den dagen intill aftonen, och offrade bränneoffer och tackoffer för HERran:

Israels barn och allt folket betyder både bewäpnade och obewäpnade, hwilka nu förödmjuka sig inför Herran och offra bränneoffer till försoning för synden, och tackoffer, att Gud både hade bewarat dem, som ännu lefde, och swarat dem, då de frågade Honom.

27. Och Israels barn frågade HERran, och dersammastädes war Guds förbunds ark på den tiden.

28. Och Pinehas,* Eleazars son, Aarons sons, stod för honom på den tiden, och sade: Skola wi mer draga ut till att strida emot Benjamins barn, wåra bröder, eller skall jag wända igen? HERren sade: Drager dit upp; i morgon skall jag gifwa dem i edra händer. *Jos. 22: 1330; cap. 24: 33.

Förut hade israeliterne sjelfwe welat uträtta saken; nu säger Herren: Jag skall gifwa dem i edra händer. Att det kom an på Herrans gifwande, hade de förut icke besinnat.

29. Och Israels barn beställde ett bakhåll omkring staden Gibea:

30. Och drogo så Israels barn upp på tredje dagen till Benjamins barn; och skickade sig emot Gibea såsom i de twå gånger tillförene.

31. Då drogo BenJamins barn ut emot folket, och gåfwo sig ifrån staden, och begynte till att slå och sarga några af folket, såsom förr i de twå gånger, i marken på twå wägar: den ena går till BethEl, och den andra till Gibea, wid trettio män i Israel.

32. Då tänkte Benjamins barn, de äro slagne för oss såsom tillförene; men Israels barn sade: Låt oss fly, att wi måga komma dem ifrån staden ut uppå wägarna.

33. Så reste upp alla män af Israel, hwar af sitt rum, och skickade sig i BaalThamar, och det bakhållet af Israel gaf sig upp utur sitt rum, ifrån Gaba kula:

34. Och kommo in mot Gibea tio tusen män utwalde af hela israel, så att striden wardt skarp: men de wisste icke, att dem ondt tillstundade.

35. Alltså slog HERren BenJamin för Israels barn, så att Israels barn på den dagen förderfwade fem och tjugu tusen och hundrade män i Benjamin, som alla swärd förde.

Af Benjaminiterna undkommo 600 man, v. 47. Dessa jemte de slagna 25,100 man göra tillsammans 25,700. Men hela Benjamins här hade warit 26,700 man, v. 15. Deraf kan man finna att 1,000 man hade omkommit i de twå föregående träffningarne, eller qwarblifwit i staden för att förswara den.

36. Ty då Benjamins barn sågo, att de slagne woro, gåfwo Israels män dem rum; ty de förläto sig på bakhållet, som de hade beställt inwid Gibea.

37. Och bakhållet skyndade sig ock, och drogo fram till Gibea, och stormade till, och slogo den hela staden med swärdsegg.

38. Och de hade en lösen sig emellan, de män af Israel och bakhållet, till att öfwerfalla dem med swärd, när röken af staden uppslog.

39. Då nu de män af Israel wände sig i striden, och Benjamin begynte till att slå och försarga i Israel wid trettio män; och tänkte, de äro slagne för oss såsom i den förra striden:

40. Så begynte slå en rök af staden rätt upp; och Benjamin wände sig