| 488 | Hannas lofsång. | 1 Samuels Bok. | Cap. 1, 2. |
26. Och hon sade: Ack! min herre, så wisst som din själ lefwer, min herre, jag är den qwinnan, som här när dig stod, och bad HERran;
27. Då jag bad om denna pilten: nu hafwer HERren gifwit mig den bönen, som jag bad af Honom.
28. Derföre gifwer jag honom HERranom igen ewigligen, efter han af HERran beden är. Och de tillbådo der HERran.
Jag hafwer efter min begäran undfått honom af Herran, derföre gifwer jag honom igen ewinnerligen. Hwarje moder, som fruktar Herran, måste gifwa honom igen de gåfwor, som äro dyrbarast af alla; hon måste föra barnen till Jesum, ty de äro Herrans, de äro Jesu dyrköpta egendom (1 Cor. 6: 20). Föras de till honom med underwisning i Guds ord, trogen bön och from uppfostran, så får hon dem ewigt tillbaka.
2. Capitel.
Hannas lofsång. Samuels wäxt. Eli söner, flathet, straff.Och Hanna bad och sade: Mitt hjerta fröjdar* sig i HERranom; mitt horn är upphöjdt i HERranom; min mun hafwer widt öppnat sig öfwer mina fiender, ty jag fröjdar mig af din salighet. *Luc. 1: 46, 47.
Nu är Hannas bör förwandlad till lofsång. Ur den djupaste förödmjukelse och ringhet, sorg och bedröfwelse ser hon sig upphöjd till en lycklig, säll och lofsjungande menniska. Men hon skådar uti denna lofsång wida utomkring sig sjelf och högt öfwer sig sjelf. Herrans namn förhärligar hon, åt Honom gifwer hon all äran och yfwes icke öfwer sin medgång. Detta måste wara en grundlag för alla Guds barn, att de prisa Gud och förödmjuka sig sjelfwa, ju mera Han upphöjer dem. Horn är en bild af kraft, horn brukades äfwen såsom fälttecken, och dess upphöjande war ett tecken till seger, Ps. 89: 18. Ps. 92: 11. Ps. 132: 17. Ps. 148: 14. Fröjd öfwer Herrans salighet är det djupaste innehållet af denna lofsång, icke sjelfberömmelse eller sjelfupphöjelse emot fienderna. Guds barn hafwa inga andra fiender än Guds rikes fiender, och öfwer dessa fiender få de aldrig sätta sig sjelfwa till doms eller företaga någon sjelfwisk hämnd. Guds barn sätt att hämnas, då de lida smälek, förföljelse och oförrätter, måste bestå uti kärlek, förbön och wälgerningar. Förr eller sednare upphöjer Gud alla, som rätt förödmjuka sig för Honom. Hanna är en bild utaf Christi församling. Den måste genomgå ett förnedringstillstånd, en bedröfwelses tid, en tid af smälek och förakt, under det den synes wara ofruktsam, då Guds rikes wänner äro så få, de heligas samfund så ringa och Guds rikes fiender så talrika. Men bladet wändes om, de trogna blifwa upphöjda från ringhet till härlighet och få deltaga i den himmelska lofsången. Och ändtligen blifwer äfwen Christi kyrka på jorden en lofsjungande brud, ett segrande folk, som med fröjdeljud emottager den ewige Konungen i sin segerskrud, och ropar Hosianna Davids Son, wälsignad ware Han, som kommer i Herrans namn, Matth. 23: 39. Ebr. 9: 27, 28. Sonen Samuel war för den glada modren endast det yttre tecknet till den djupa sällhet i Herran, som denna lofsång uttrycker. Samuel är en bild af Guds rikes kraftigaste redskap och pelare på jorden. Och hwarje sådant redskap är en bönhörelse, ett swar på församlingens böner; Kyrkan är deras moder, och deras kall är att tjena i helgedomen och att förbereda och åstadkomma den himmelske Konungens hyllning i menniskors hjertan såsom Samuel tjenade i helgedomen och slutligen smorde David till konung öfwer Israel.
2. Ingen är helig såsom HERren; utan dig är ingen; och ingen tröst är, såsom wår Gud är.* *5 Mos. 3: 24. Ps. 86: 8. Es. 44: 8.
Tröst, grt.: klippa. Utom Gud är ingen klippa och tillflykt, som är en fast grundwal och står orubblig mot alla stormar.
3. Låter af att berömma eder och tala stora ord: låter det gamla utur eder mun: ty HERren är en Gud, som wet det, och låter icke sådana anslag hafwa framgång.
Grt. Taler icke så mycket: högt! högt! — det hårda må icke utgå af eder mun! ty Herren är Gud, som wet det, och (sådana) gerningar äro icke rätta. — De högmodigas gerningar, som tala hårda ord, äro icke rätta. Äfwen orden äri själens gerningar. Af dina ord skall du warda rättfärdig hållen, och af dina ord skall du warda fördömd, Matth. 12: 37. Allt högmod är inför Herran en styggelse.
4. De starkas båge är sönderbruten, och de swage äro omgjordade med starkhet.* *Luc. 1: 51.
Herren är mäktig i de swaga, 2 Cor. 12: 9. Han omgjordar dem med sin kraft. Gördeln war i gamla tider en hufwudsaklig del af rustningen. Så står nu omgjordade kring om edra länder med sanningen, Eph. 6: 14. Job 38: 3. Ps. 45: 4. Sanningen gifwer åt alla Guds barn en oöfwerwinnerlig kraft, så länge de dermed äro omgjordade. I sig sjelfwe swaga, äro de i Herrans kraft oöfwerwinnerliga.
5. De som mätte woro, de wordo sålde för bröd:* och de som hunger ledo, hungra icke mer:† till dess den ofruktsamma födde sju, och den som många barn hade, wardt förswagad. *Ps. 34: 11. Klagow. 5: 6. †Luc. 1: 53.
Hanna blef moder till 6 barn, v 21. Om Peninna säges ingen ting widare. Så skall slutligen Christi kyrka, som nu synes wara så ofruktsam, föda ett oräkneligt tal af barn för
_498.jpg&oldid=343455){kind=link}