| Saul förföljer David. | 1 Samuels Bok. | Cap. 24. | 531 |
Sela Mahelkoth bet. skiljoklippan. David blef häraf skild och räddad ifrån sin förföljare. Sålunda förwarades minnet af wigtiga händelser genom nya namn, som gåfwos åt städer, stenar, klippor, berg och dalar m. m.
24. Capitel.
David med Saul i kulan.Och David drog med dädan, och blef på borgen i EnGedi.
2. Då nu Saul igenkom ifrån de Philisteer,* wardt honom sagdt: Si, David är i den öknen EnGedi. *1 Sam. 23: 27.
3. Och Saul tog tre tusen unga män utur hela Israel, och drog åstad till att söka David med hans man på de stengetters klippor.
Borgen Engedi, d. ä.: på de högsta klippor, der stengetter uppehålla sig. Bergen i södra delen af Judalandet äro mycket höga och skrofliga; branter och djup omwexla med hwarandra.
4. Och då han kom till de fårahyddor wid wägen, war der en kula; och Saul gick der in till att betäcka sina fötter:* men David och hans män sutto inne i kulan. *Dom. 3: 24.
Kulan war stor, wid och ljus i sin ingång, men inuti mörk, så att Saul icke kunde se dem, som woro der inne. Huru David war till mods derinne, kunna wi se Ps. 57 och Ps. 142. Betäcka sina fötter: se Dom. 3: 24.
5. Då sade Davids män till honom: Si, detta är den dagen, om hwilken HERren din Gud dig sagt hafwer: Si, jag skall gifwa din fiende i dina händer, att du gör med honom, såsom dig täckes. Och David stod upp, och skar sakta bort en flik af Sauls kjortel.
Man brukade på den tiden mycket långa kläder, och Saul hade wid detta tillfälle spridt flikarne så långt han kunde ifrån sig, och dessutom hörde han bullret af sitt folk utanför kulans ingång.
Herren hade ofta uppenbarat för David, att han skulle rädda sin tjenare från alla fiender och gifwa dem i hans händer. David förstod wäl, att han icke fick taga denna hämnd på sina fiender i sina egna händer, utan att Herren wille utföra den sjelf; men Davids tjenare wille nu, att David skulle hjelpa sig sjelf och icke förbida Herran. Efter naturens wanliga tänkesätt hade David icke bort låta detta tillfälle att befria sig ifrån sin förföljare gå sig ur händerna. Men så tänkte icke David, ehuru detta war för honom en stor frestelse. Han tackade Gud för detta tillfälle att bewisa sin kärlek till Saul och sitt redliga sinne.
6. Men sedan slog honom hans hjerta, att han hade skurit den Sauls flik bort.
Hans samwete gjorde honom förebråelser äfwen för mantelflikens afskärande, emedan det dock innebar en skymf för konungen, men det war ingalunda Davids mening att skymfa Herrans smorda, utan att bewisa sin oskuld. Davids ömma samwete kunde icke tydligare bewisa sin kraft.
7. Och sade till sina män: Det låte HERren wara långt ifrån mig, att jag det göra skulle, och komma min hand wid min herre, HERrans smorda: ty han är HERrans smorde.* *Ps. 7: 5.
8. Och David stillade sina män med ord, och lät dem icke öfwerfalla Saul. Och Saul kom upp utur kulan, och gick ut på wägen.
9. Stod ock David sedan upp, och gick utur kulan, och ropade efter Saul, och sade: Min herre konung. Saul såg tillbaka efter sig; och David böjde sitt ansigte ned till jorden, och tillbad;
Tillbad betyder här icke bön till Gud, utan ett djup förödmjukelse och hyllning inför konungen.
10. Och sade till Saul: Hwi hörer du de menniskors ord, som säga: David söker efter ditt argesta?
11. Si, i dag se dina ögon, att Herren hafwer i denna dag gifwit dig i min hand i kulan; och det wardt sagdt, att jag skulle dräpt dig; men dig wardt skonadt, ty jag sade: Jag will icke komma min hand wid min herre, ty han är HERrans smorde.
12. Min fader, se dock fliken af din kjortel i min hand, att jag icke wille dräpa dig, då jag bortskar en flik af din kjortel: Känn och se, att intet ondt är i min hand eller någon öfwerträdelse; jag hafwer ock intet syndat emot dig, och du går efter min själ, att du må taga henne bort.
Intet ondt är i min hand, d. ä.: jag har ingen ond afsigt.
13. HERren skall wara domare emellan mig och dig, och HERren skall hämna mig på dig; men min hand skall icke wara öfwer dig.
14. Såsom man säger af ett gammalt ordspråk: Af ogudaktiga kommer odygd; men min hand skall icke wara öfwer dig.
Af ogudaktiga kommer odygd, grt.: af ogudaktiga utgar ogudaktighet, d. ä.: wore jag ogudaktig, såsom du tror, så skulle jag nu hafwa begagnat tillfället, som war mig i
_541.jpg&oldid=343502){kind=link}