| 534 | Nabal. Abigail. | 1 Samuels Bok. | Cap. 25. |
fiender såsom Nabal,* och de som wilja min herre ondt. *Ps. 49: 11.
Herren har i tid låtit mig weta Nabals swar, för att kunna förhindra dig ifrån att samka en blodsskuld på sitt samwete.
27. Här är wälsignelsen,* som din tjenarinna minom herra fört hafwer: gif henne de unga män, som med min herre wandra. *1 Mos. 33: 11.
Henne, nemligen wälsignelsen. d. ä.: gåfwan.
28. Förlåt din tjenarinna den öfwerträdelsen: ty HERren skall göra minom herra ett tryggt hus; ty du förer HERrans krig, och intet ondt skall när dig funnet warda i alla dina lifsdagar.
Emedan en sådan hög kallelse är dig af Herren gifwen, så måste ingen ond gerning af dig begås i alla dina lifsdagar.
29. Och om någon menniska häfwer sig upp till att förfölja dig, och står efter din själ; så skall min herres själ wara inbunden uti de lefwandes knippe när HERran din Gud:* men dina fienders själ skall warda bortslungad med slunga.† *Ps. 31: 21. Ps. 97: 10. †Ps. 6: 11. Ps. 73: 19.
De lefwandes knippe är en skön bild, hwarmed Abigail framställer, huru trygg David alltid kunde wara, emedan Herren hade öfwer honom en så sorgfällig wård, som man brukar hafwa om det man sammanbinder till att förwaras. Att hans fienders själ skulle bortslungas med slunga, betyder, att de af Herrans mäktiga hand skola förskingras och förgås.
30. När nu HERren minom herra allt detta goda görande warder, som Han dig sagt hafwer, och budit dig, att du skall wara en höfwitsman öfwer Israel;
31. Så warder detta icke görande min herres hjerta någon ångest eller nyck, att du hafwer blod utgjutit utan orsak och hämnat dig sjelf: så skall HERren göra minom herra godt, och du warder tänkande på din tjenarinna.
Ditt samwete skall icke göra dig förebråelser, att du utgjutit blod utan fullgiltig orsak. Abigails tal till David är kort, men fullt af eld och wishet. Hwarje ord är wigtigt och wäl afpassadt, fullt af sanning och tillika beräknadt på att öfwerwinna den djupt förolämpade och förtörnade hjelten. Huru lycklig hade Nabal kunnat wara, om han hade rätt förstått att wärdera en sådan maka, och gifwit sitt hjerta åt den Gud, som allena kan gifwa wishet, fromhet och sann fröjd!
32. Då sade David till Abigail: Lofwad ware HERren Israels Gud, som dig i dag hafwer emot mig sändt;
33. Och lofwade ware dina åthäfwor, och lofwad ware du, som i dag hafwer förtagit mig, att jag icke är kommen i blod, och hamnat mig med egen hand.
34. Sannerligen, så wisst som HERren Israels Gud lefwer, den mig förtagit hafwer, att jag icke gjorde dig ondt, hade du icke snarligen kommit emot mig, så hade åt Nabal, intill morgonen ljust warder, icke qwar blifwit en, som wäggen orenar.
35. Alltså tog då David af hennes hand det hon honom fört hade, och sade till henne: Far med frid upp till ditt hus: si, jag hafwer hört din röst, och täckeligen tagit din person.* *1 Mos. 19: 21; cap. 32: 20. Ordspr. 15: 1.
36. Då Abigail kom till Nabal, si, då hade han tillredt en måltid i sitt hus, såsom en konungs måltid, och hans hjerta war gladt i honom; ty han war mycket drucken: men hon sade honom intet, hwarken litet eller stort, intill morgonen ljust wardt.
Här är en ytterligare afmålning af Nabals sjelfwiska sinnelag, som icke frågade efter fattiga medmenniskor, utan blott gjorde sig sjelf goda dagar.
37. Då dager wardt, när winet war gånget af Nabal, sade hans hustru honom detta: då wardt hans hjerta dödt i honom, så att han wardt såsom en sten.
Icke af förskräckelse, utan af förargelse blef hos Nabal en så häftig sinnesrörelse, att han fick ett slaganfall.
38. Och efter tio dagar slog HERren honom, så att han blef död.
Så tog Herren hämnden i sin hand, och huru glad måste David för alltid hafwa warit, att icke hafwa någon blodskuld på sitt hjerta i detta fall! Hämnden är min, jag skall wedergälla det, säger Herren, Rom. 12: 19.
39. Då David hörde att Nabal war död, sade han: Lofwad ware HERren, som hafwer hämnat min försmädelse på Nabal; och hafwer förwarat sin tjenare för det ondt war: och HERren hafwer Nabals ondska wedergällt inpå hans hufwud. Och David sände bort, och lät tala med Abigail, att han måtte taga henne till hustru.
David fröjdar sig icke öfwer sin fiendes död, utan deröfwer, att Gud sjelf hade dömt i denna sak.
40. Och då Davids tjenare kommo till Abigail i Carmel, talade de till
_544.jpg&oldid=343505){kind=link}