| Abners affall till David. | 2 Samuels Bok. | Cap. 3. | 547 |
7. Och Saul hade en frilla, benämnd Rizpa,* Aja dotter; och Isboseth sade till Abner: Hwi sofwer du när min faders frilla? *2 Sam. 21: 8.
8. Då wardt Abner ganska wred af dessa Isboseths ord och sade: Är jag då ett hundhufwud, jag som emot Juda gör barmhertighet på din fader Sauls hus och på hans bröder och wänner, och hafwer icke gifwit dig i Davids händer; du räknar mig i dag en ogerning till för en qwinnas skull?
9. Gud göre med Abner det och det, om jag icke gör, såsom HERren David swurit hafwer;
Abner war således fullt öfwertygad om, att Herren wille gifwa konungariket åt David, men hade likwäl af egennytta och ärelystnad så länge gjort motstånd, till dess hans egenkärlek nu af Isboseth blef sårad.
10. Att riket skall tagas ifrån Sauls hus; och Davids stol skall uppsatt warda öfwer Israel och Juda ifrån Dan allt intill BerSaba.* *Dom. 20: 1. 1 Sam. 3: 20.
11. Och han kunde icke mer swara honom ett ord; ty han fruktade honom.
12. Och Abner sände bud för sig till David, och lät säga honom: Hwem hörer landet till? Och sade: Gör ditt förbund med mig, si, min hand skall wara med dig, så att jag will wända till dig hela Israel.
Hwem hörer landet till, d. ä.: är icke landet ditt?
13. Han sade: Ja wäl, jag will göra förbund med dig; men ett beder jag af dig att du icke ser mitt ansigte, förr du förer till mig Michal, Sauls dotter, när du kommer till att se mitt ansigte.
Isboseths anseende såsom konung war redan förloradt. Att David antog Abners anbud war icke förräderi emot Sauls son, utan ett steg af klokhet, som icke kunde undwikas; ty eljest hade Abner sjelf störtat Isboseth i större olycka än den, som nu drabbade honom i blotta afsättningen från konungawäldet, hwartill han icke war wuxen, v. 11..
14. Sände ock David bud till Isboseth, Sauls son, och lät säga honom: Få mig min hustru Michal, den jag mig fäst hafwer med hundrade Philisteers förhudar.* *1 Sam. 18: 25, 27.
Här nämnes icke det antal David hade lemnat, utan det antal som Saul sjelf hade begärt.
15. Isboseth sände åstad, och lät taga henne ifrån mannen Phaltiel, Lais son:* *1 Sam. 25: 44.
16. Och hennes man gick med henne och gret efter henne allt intill Bahurim. Då sade Abner till honom: Wänd om och gack dina färde. Och han wände om igen.
17. Och Abner hade ett tal med de äldsta i Israel, och sade: I hafwen länge tillförene åstundat David, att han måtte wara konung öfwer eder;
18. Så görer ock så nu; förty HERren hafwer sagt om David: Jag skall frälsa mitt folk Israel genom min tjenares Davids hand utur de Philisteers hand och utur alla deras fienders hand,
19. Talade ock Abner för BenJamins* öron; och gick desslikes bort till att tala för Davids öron i Hebron allt, det Israel och hela BenJamins hus täcktes. *1 Chrön. 12: 29.
20. Då nu Abner kom till David i Hebron och tjugu män med honom, gjorde David dem ett gästabud.
21. Och Abner sade till David: Jag will stå upp och gå bort till att församla hela Israel till min herre konungen, och att de skola göra ett förbund med dig; på det du må wara en konung, såsom din själ det begär. Så lät då David Abner gå ifrån sig med frid.
32. Och si, Davids tjenare och Joab kommo ifrån krigsfolket, och hade ett stort rof med sig; men Abner war icke nu qwar när David i Hebron, utan han hade låtit honom ifrån sig, så att han med frid bortgången war.
23. Då nu Joab och hela hären med honom war kommen, wardt honom sagdt, att Abner, Ners son, war kommen till konungen, och han hade låtit honom ifrån sig, så att han war med frid bortgången.
24. Så gick Joab in till konungen, och sade: Hwad hafwer du gjort? Si, Abner är kommen till dig; hwi hafwer du släppt honom ifrån dig, så att han är bortgången?
25. Känner du icke Abner, Ners son? Ty han är kommen till att bedraga dig, att han må bespeja din utgång och ingång, och få weta allt, det du gör.
26. Och som Joab utgick ifrån David, sände hon bud efter Abner, att de
_557.jpg&oldid=343533){kind=link}