| Abiam och Asa. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 15. | 617 |
5. Derföre att David gjort hade, det HERranom ljuft war, och war icke wiken ifrån allt det Han honom böd, så länge han lefde; förutom i den handeln med Uria den Hetheen.* *2 Sam. 11: 4, 5, 17; cap. 12: 9.
Meningen är icke, att Davids öfriga synder äro ringa, utan denna ena synd nämnes isynnerhet derföre, att den war den största och utöfwades med mera öfwerläggning och uppsåt än någon af hans öfriga synder. Wi se således, att en synd kan fortfara att bära skadliga frukter, äfwen sedan den blifwit ångrad och förlåten, ehuru dessa följder mycket mildras genom förlåtelsen och i många fall upphäfwas.
6. Men emellan Rehabeam och Jerobeam war örlig, så länge han lefde.* *2 Chrön. 12: 15.
7. Hwad nu mer af Abiam sägandes är, och allt det han gjort hafwer; si, det är skrifwet uti Juda konungars Chrönika.* Och det war örlig emellan Abiam och Jerobeam. *2 Chrön. 13: 22.
8. Och Abiam afsomnade med sina fäder; och de begrofwo honom uti Davids stad. Och Asa, hans son, wardt konung uti hans stad.* *2 Chrön. 14: 1.
9. Uti tjugonde året konung Jerobeams öfwer Israel wardt Asa konung i Juda;
10. Och regerade ett och fyratio år i Jerusalem; hans moder hette Maacha, Abisaloms dotter.
11. Och Asa gjorde det HERranom behagligt war, såsom hans fader David;
12. Och dref de roffare utur landet, och borttog alla de afgudar, som hans fäder gjort hade.
Den fromme konungen Asa förstörde äfwen höjdernas afgudatempel, så widt han kunde, men folkets afgudiska sinne tog somliga i förswar. Roffare är detsamma som i Nya Testamentet kallas weklingar, som försålde sin kropp till bedrifwande af onaturliga laster, Rom. 1: 24, 27. 1 Cor. 6: 9, 10.
13. Dertill satte han sin moder Maacha af embetet, för det hon Miplezeth gjort hade i lunden; och Asa utrotade hennes Miplezeth och uppbrände honom wid den bäcken Kidron.* *2 Chrön. 15: 16.
Miplezeth en wederstygglig afgudabild, sannolikt motswarande gudinnan Kali i Indien, i hwilkens dyrkan wällust och mordlust äro förenade, emedan hennes betydelse syftar på både födelse och död, såsom en bild af tiden, som alltid frambringar nya wäsen och åter förstörer dem. Miplezeth betyder förskräckelse, och både födelse och död medföra smärta och bäfwan.
14. Men de höjder lade de icke bort; dock war Asa hjerta rättsinnigt till HERran, så länge han lefde.
15. Och det silfwer och guld och tyg, som hans fader helgat hade, och hwad som helgadt war till HERrans hus, lät han komma derin.
16. Och emellan Asa och Baesa, Israels konung, war örlig, så länge de lefde.
17. Men Baesa, Israels konung, drog upp emot Juda, och byggde Rama, att ingen skulle draga ut och in af Asa part, konungens i Juda.* *2 Chrön. 19: 1.
Tiden, då detta skedde, uppgifwes icke, och i allmänhet beskrifwas händelserna i den Heliga Skrift icke så mycket i bestämd tidsföljd, som fast mera efter ett inre sammanhang och en högre styrelselag.
18. Då tog Asa allt silfwer och guld, som qwar war i HERrans hus skatt och i konungshusets skatt, och fick det i sina tjenares händer: och sände dem till Benhadad, Tabrimmons son, Hesions sons, konungen i Syrien, som bodde i Damascon, och lät säga honom:
Benhadad betyder Solens son och war en äretitel för flere Syriska konungar.
19. Ett förbund är emellan mig och dig, och emellan min fader och din fader: derföre skickar jag dig en skänk silfwer och guld; att du wille låta det förbundet fara, som du hafwer med Baesa, Israels konung, att han må draga ifrån mig.
20. Benhadad hörde konung Asa, och sände sina höfwitsmän emot Israels städer, och slog Ijon och Dan och AbelBethMaacha; hela Cinneroth med hela Naphthali land.
21. Då Baesa det hörde, wände han igen bygga Rama, och drog till Thirza igen.
22. Men konung Asa lät båda öfwer hela Juda: Ingen ursake sig; och de togo bort sten och trä af Rama, der Baesa med byggt hade. Och konung Asa byggde dermed Geba Benjamin och Mizpa.
23. Hwad nu mer af Asa sägandes är, och all hans makt, och allt det han gjorde, och de städer, som han byggde, si, det är skrifwet uti Juda konungars Chrönika; undantaget att han på sin ålder war krank i sina fötter.* *2 Chrön. 16: 11, 12.
_627.jpg&oldid=343722){kind=link}