| 636 | Ahasia död. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 1. |
stunder. Och hade Ahasia welat med ett botfärdigt hjerta åkalla Herran, så hade han blifwit hulpen till kropp och själ. Sjelfwa olyckan blef således af barmhertighetens Gud begagnad, för att om möjligt föra den affälliga konungen in på en god wäg.
5. Och då buden igenkommo till honom, sade han till dem: Hwi kommen I igen?
6. De sade till honom: En man kom upp emot oss, och sade till oss: Går tillbaka igen till konungen, som eder utsändt hafwer, och säger till honom: Detta säger HERren: Är nu ingen Gud i Israel, att du skall sända bort, och fråga BaalSebub, Ekrons gud? Derföre skall du icke komma af sängen, der du hafwer lagt dig uppå; utan skall döden dö.
7. Han sade till dem: Hurudan war den mannen, som eder mötte, och sade detta till eder?
8. De sade till honom: Mannen war luden, och en lädergördel om hans länder.* Hans sade: Det är Elia, den Thisbiten. *Zach. 13: 4. Matth. 3: 4.
9. Och han sände bort till honom en höfwitsman öfwer femtio med de samma femtio. Och då han kom upp till honom, si, då satt han uppe på berget; och han sade till honom: Du Guds man, konungen säger: Du skall komma ned.
10. Elia swarade höfwitsmannen öfwer femtio, och sade till honom: Är jag en Guds man, så falle eld af himmelen,* och upptäre dig och dina femtio. Då föll eld af himmelen, och upptärde honom och hans femtio. *Luc. 9: 54.
11. Och han sände åter en annan höfwitsman öfwer femtio till honom med hans femtio; han sade till honom: Du Guds man, detta säger konungen: Kom snarligen ned.
12. Elia swarade, och sade: Är jag en Guds man, så falle eld af himmelen, och upptäre dig och dina femtio. Då föll Guds eld af himmelen, och upptärde honom och hans femtio.
Dessa båda höfwitsmän med sina femtio män wisste nog i hwad ändamål konungen wille låta hemta Elia, nemligen för att döda honom, och de framföra en fräck befallning, att han skulle komma. Manskapet wisade, att konungens afsigt war fiendtlig, men de kalla honom en Guds man, och deruti ligger således en hädelse, ty då de wisste, att han war en Guds man, och hade sett så många bewis derpå och likwäl wille gripa och döda honom, så war detta liksom en krigsförklaring emot Herren sjelf. Detta kunde Herren icke lemna ostraffadt; den, som uppreser sig emot den Allsmäktige, förgås i sitt företag. Elia fick derföre genom inre uppenbarelse befallning af Herran, att låta eld falla af himmelen för att förtära dem. Hade icke Elia uttalat dessa ord efter Herrans wilja och befallning, så hade ingen eld fallit, ty inga blotta menniskoord kunna åstadkomma underwerk. Jrf 4 Mos. 16: 28–35.
13. Då sände han ännu den tredje höfwitsmannen öfwer femtio med hans femtio. Då han kom upp till honom, böjde han sina knän för Elia och bad honom, och sade till honom: Du Guds man, låt min själ och dina tjenares, dessa femtios, själar något aktade warda för dig.
14. Si, elden är fallen af himmelen, och hafwer upptärt de första twå höfwitsmän öfwer femtio med deras femtio, men nu låt min själ något aktad warda för dig.
15. Då sade HERrans Engel till Elia: Gack ned med honom, och frukta dig intet för honom. Han stod upp, och gick ned med honom till konungen.
Denne höfwitsman räddade sig och sitt folk genom sin fromhet och ödmjukhet. Elia behöfde icke frukta för konungen och hans krigsmän, han behöfde icke heller att med underwerk och fienders undergång rädda sitt lif. Då Herrans ära förnärmades och Hans namn ohelgades, så kunde Elia icke tåla det, men nu då höfwitsmannen bad honom, följde han utan wägran. Att Herrans Engel nu talade med Elia, bewisar äfwen, att straffet öfwer de förre höfwitsmännen blifwit nederkalladt efter Herrans wilja.
16. Och han sade till honom: Så säger HERren: Derföre att du sände budskap bort, och lät fråga BaalSebub, Ekrons gud, lika som ingen Gud wore i Israel, hwilkens ord man fråga kunde; så skall du icke komma af sängen, der du hafwer lagt dig uppå; utan skall döden dö.
17. Alltså blef han död, efter HERrans ord, det Elia talat hade. Och Joram* wardt konung i hans stad i andra året Jorams, Josaphats sons, Juda konungs; ty han hade ingen son. *2 Kon. 3: 1. 2 Chrön. 21: 3.
Icke blott höfwitsmännen och deras soldater, utan konungen sjelf uppgåfwo andan efter Herrans eldsord genom Elie mun. Joram, Ahasias broder, blef konung i Israel i Josaphats adertonde år, cap. 3: 1; derefter lefde Josaphat annu sju år. Då nu här säges, att den
_646.jpg&oldid=343761){kind=link}