| 750 | Hiskia renar templet. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 28, 29. |
19. Ty HERren plågade Juda för Ahas skull, Israels konungs, derföre att han hade blottat Juda, och förtog sig emot HERran.
”Detta blottande war, att folket icke lefde under Gud efter Hans ord, utan fritt efter sitt eget godtycke i gudstjensten.” L. Såsom i 2 Mos. 32: 25. Kan en ogudaktig herrskare eller förförare taga Gud och Hans ord ifrån ett folk, så är det folket fullkomligt blottadt och wärnlöst.
20. Och emot honom kom Thilgath Pilneser, konungen af Assur; han belade honom; men han kunde icke winna honom.
21. Och Ahas tog en del i HERrans hus och i konungshuset och i de öfwerstas, det han gaf konungen i Assur; men det halp honom intet.
22. Yttermera i hans nöd förtog konung Ahas sig ännu mer emot HERran;
23. Och offrade åt gudarne i Damascus,* som honom slagit hade, och sade: Konungens gudar af Syrien hjelpa honom; derföre will jag offra dem,† att de måga ock hjelpa mig; ändock de woro honom och hela Israel till fall. *2 Kon. 16: 10. †Dom. 16: 23.
24. Och Ahas lade tillhopa de tyg i Guds hus, och slog dem sönder, och lyckte igen dörren af HERrans hus, och gjorde sig altaren i hwarje wrå i Jerusalem.
Af denna swaga och inskränkta konung blef till slut Herrans tempel tillstängdt, och den rätta gudstjensten upphörde. Detta gjorde han för att göra folket till wiljes. Han hoppades derigenom kunna winna mera än genom sann gudaktighet och förtröstan på Herran. Man bedrager sig illa och skadar sig sjelf outsägligt för tid och ewighet, då man öfwergifwer Herran och hoppas att winna lycka och framgång på andra wägar. Men förunderligt är, att i den swagaste konungens tid werkade den mäktige propheten Esaia.
25. Och i Juda städer, både här och der, gjorde han höjder till att röka åt andra gudar, och retade HERran sina fäders Gud.
26. Hwad nu mer af honom sägandes är, och alla hans wägar, både första och sista, si, det är skrifwet i Juda och Israels konungars bok.* *2 Kon. 16: 19.
27. Och Ahas afsomnade med sina fäder, och de begrofwo honom i staden Jerusalem; ty de lade honom icke ibland Israels konungars grifter; och hans son Jehiskia wardt konung i hans stad.* *2 Kon. 18: 1.
29. Capitel.
Hiskia nitälskan. Templets rening.Jehiskia war fem och tjugu år gammal, då han konung wardt,* och regerade nio och tjugu år i Jerusalem; hans moder hette Abija, Sacharia dotter. *2 Kon. 18: 1.
2. Och han gjorde det HERranom wäl behagade, såsom hans fader David.
3. Han lät upp dörrarna på HERrans hus i förstå månaden af första året sitt rikes, och gjorde dem färdiga;
4. Och lät komma derin presterna och Leviterna, och församlade dem på breda gatan östan till;
5. Och sade till dem: Hörer härtill, I Leviter; helger eder nu, på det I mågen helga HERrans edra fäders Guds hus; och hafwer ut orenligheten af helgedomen.
Med orenligheten menas afgudarne och allt hwad som hörde till afgudatjensten.
6. Ty wåra fäder hafwa förtagit sig och gjort det ondt war för HERran wår Gud, och hafwa öfwergifwit Honom; förty de hafwa wändt sitt ansigte ifrån HERrans boning, och wändt ryggen till;
7. Och hafwa igenlyckt dörrarna till förhuset och utsläckt lamporna och intet rökwerk röka låtit och intet bränneoffer gjort åt Israels Gud i helgedomen.
8. Deraf är HERrans wrede kommen öfwer Juda och Jerusalem, och Han hafwer gifwit dem till att förskingras och förödas, så att man hwiss är åt dem, såsom I med edra ögon sen.* *2 Chrön. 30: 7.
9. Ty si, fördenskull äro wåra fäder fallne genom swärd; wåra söner, döttrar och hustrur äro bortförde.* *2 Chrön. 28: 5.
10. Nu hafwer jag i sinnet att göra med HERran Israels Gud ett förbund, att Hans wrede och grymhet må wända sig ifrån oss.
_760.jpg&oldid=344004){kind=link}