| Nehemia bön. | eller Nehemia. | Cap. 13. | 797 |
ibland många hedningar ingen konung honom lik,* och han war sin Gud kär;† och Gud satte honom till konung öfwer hela Israel; likwäl kommo de utländska qwinnor honom till att synda.** *1 Kon. 3: 13. 2 Chrön. 1: 12. †2 Sam. 12: 24. **1 Kon. 11: 1, 4.
27. Hafwen I det icke hört, medan I sådant stort ondt gören, och förtagen eder emot wår Gud med främmande qwinnors giftermål?
28. Och en af Jojada barn. Eljasibs sons, öfwersta prestens, hade befryndat sig med Saneballat den Horoniten; men jag dref honom ifrån mig.
29. Tänk uppå dem, min Gud, som besmitta presterskapet, och presterskapets förbund och Leviternas.
30. Alltså renade jag dem ifrån alla utländska; och beställde presternas och Leviternas wakt hwar och en till sitt embete;
31. Och till att offra wed* på bestämd tid och förstling. Tänk uppå mig, Gud, till det bästa. *Neh. 10: 34.
Nehemia slutar sin bok med samma innehållsrika bönesuck, som utgjorde hans hjertas tungomål och hans själs andedrägt. Allt, hwad han gjorde, det gjorde han i Herrans tjenst och samtalade med Herran om allt. Derföre war han sjelf lycklig och gjorde det folk lyckligt, öfwer hwilket han regerade. Då wi bedja en sådan bön som denna med uppriktigt hjerta, så öfwerlemna wi oss i den allwise, allsmäktige och kärleksrike Gudens hand, att Han måtte göra med oss och för oss, det Han wet bäst wara, och då kunna wi wara trygge, att allting går wäl. Nehemia war en owanligt from och rättfärdig man och hade om sitt folk och sitt land mycket stora förtjenster. Men han förtröstade icke på någon egen rättfärdighet och egen förtjenst, utan han beder: Skona mig efter din stora barmhertighet. Af honom kunna wi lära, hwad Jesu ord betyda: När I hafwen gjort allt det, som eder bjudet är, så säger: Wi äro onyttige tjenare; wi hafwa gjort, det wi woro pligtige att göra. Luc. 17: 10.
_807.jpg&oldid=344122){kind=link}