| 808 | Högtiden Purim. | Esthers Bok. | Cap. 9, 10. |
hufwud; och huru man honom och hans söner hade hängt i galge.
26. Af hwilket desse dagar kallades Purim, efter lotts namnet, efter alla detta brefs ord, och hwad de sjelfwe sett hade, och hwad till dem räckt hade.
27. Och Judarne togo det uppå sig och sin säd och uppå alla dem, som gåfwo sig till dem, att de icke wille gå härifrån.
28. Att de ju wille hålla dessa twå dagarna hwart år, såsom de föreskrifne och förelagde woro, så att dessa dagar icke skulle förgätne, utan hållne warda, barn efter barn i alla slägter, i alla land och städer; det äro de dagar Purim, hwilka icke skola brutne warda ibland Judarna, och deras åminnelse icke förgås när deras säd.
29. Och drottningen Esther, Abihails dotter, och Mardechai den Juden, skrefwo med all makt till att fast göra detta andra brefwet om Purim.
30. Och sände brefwen till alla Judar uti de hundrade sju och tjugu land i konung Ahasveros rike med wänliga och trofasta ord:
31. Att de skulle hålla dessa dagar Purim på deras bestämda tid, såsom Mardechai den Juden och drottningen Esther dem förelagt hade; såsom de uppå sina själar och uppå sin säd anammat hade det ärendet om fastan och ropet.
Denna högtids ändamål, som med anledning af Judarnas räddning firades, skulle wara en glädje- och tacksägelsefest, men de skalle tillika wid denna fest tänka derpå, att hjelpen ifrån Herran hade blifwit nedkallad genom fasta och bön. Denna högtid firades sedan årligen ibland Judarne till minne af denna räddning. Det är Purimshögtiden som menas i Joh. 5: 1, [et]c.
32. Och Esther befallde stadfästa detta ärendet om Purim, och skrifwa uti en bok.
Denna bok är Esthers bok, skrifwen på hennes befallning, utan att skrifwarens namn nämnes.
10. Capitel.
Konungens makt. Mardechai myndighet.Och konung Ahasveros lade en skatt uppå landet och uppå öarna i hafwet.
2. Men allt det under hans wåld och makt skedde och om den stora härlighet, som konungen gaf Mardechai, si, det är skrifwet uti de konungars Chrönika i Meden och Persien.
3. Ty Mardechai den Juden war den andre näst konungen Ahasveros och stor ibland Judarna, och täck för alla sina bröder; den der sökte det godt war för sitt folk, och talade det bästa för all sin säd.
För hela det Judiska folket woro dessa märkwärdiga händelser af största wigt; deras tillstånd blef mera lyckligt och blomstrande i dessa länder, der de flesta af dem qwarblefwo och förökade sig och förbereddes till Christendomens emottagande. I den Apostoliska tiden och i den christna kyrkans första tidehwarf gjorde Christendomen stora framsteg i de Babyloniska och Persiska länderna, samt i det gamla Assyrien, och det är sannolikt, att de flesta, som blefwo christna, woro af Israels folk. Så banar Herren i sin werldsregering wägen för sitt rike, och detta sker stundom på förunderliga wägar. Es. 40: 3, 4.
_818.jpg&oldid=344152){kind=link}