Den här sidan har korrekturlästs

Julsång.

Är det blomrägn,
är det väl flingor,
är det vingars
glittrande mängd,
som nu rymden
skimmeruppfyller
i min lefnads
mörknade ängd?

Sista blomman
redan dock fallit,
sista flingan
isat min barm —
det är väsen
från någon fjärrtrakt,
som ej tiden
sköflade arm.

— 84 —