Den här sidan har korrekturlästs

O, jag vet nog,
hvadan I ären,
ljusa barn från
oskuldens värld!
Kännen I väl
ännu det hjärta,
där I fordom
redden er härd?

O, I helga
barndomens minnen!
I dock söken
enslingens bo,
bjuden famnen,
full utaf gåfvor,
skänken åter
lekarnes ro.

Och mitt julbord
åter jag bygger —
strand af mossa,
spegelglassjö,
småsmå hyddor,
stenar till alper,
och däröfver
bomullens snö.

— 85 —