Den här sidan har korrekturlästs

94

glädjen. Också plägade hon alltid inbjudas, då långväga främmande gästade Kolsäter för att med sitt goda humör och sina tusen historier friska upp umgänget, hvilket under det enformiga landtlifvet i längden kunde blifva segslitet nog. Och hade Brite fått sin vilja fram, skulle hon nog helst ha velat skicka efter moster Olivia genast och förmått henne att stanna hela tiden, då familjen på Björknäs gästade dem, för att slippa de långa tête-à-têterna med svägerskan, hvilka för henne voro ett pinsamt tålamodsprof. Men då båda dessa damer öppet vidgingo, att de ej öfverdrifvet älskade hvarandra, var en sådan plan naturligtvis outförbar.

Som det nu var, fick Brite vara glad, att Nils Göran och hans hustru af en ren händelse anlände ett par dagar senare, än ämnadt var. Därigenom fingo de häftiga intrycken efter eldsvådan tid att lägga sig, och hon själf rådrum att ordna allt till mottagandet af de långväga gästerna.

Det var lördagsafton, när brukspatronens på Björknäs ändtligen körde upp på Kolsäters gård. Nykrattad låg trädgården, och när vagnen körde till stallet, började trädgårdsdrängen sitt extra arbete att på denna lördagskväll för andra gången kratta gården fin. Öfver hufvud lyste