Den här sidan har korrekturlästs

107

otta hade vant sig tro, att när Brite tog emot hennes stickord, detta kom sig af, att hon ingenting begrep. Och upptäckten, att motsatsen kunde vara fallet, verkade på denna lilla dam formligen uppskakande. Brite förstod den verkan hon gjort och svarade lugnt:

— Då är allting godt och väl, kära Mina Charlotta.

Hvarpå svägerskan genmälde:

— Det var då för innerligen väl. Jag blef verkligen altererad.

Emellertid var efter detta samtal icke allt så godt och väl, som de båda damerna sökte inbilla hvarandra. Och trots energiska försök att hålla samtalet vid lif, blefvo pauserna dem emellan denna förmiddag längre än vanligt och middagen stel, pinsam och präglad af en besvärad stämning. Både majoren och Nils Göran förstodo, att någonting måtte ha passerat mellan fruarna. Lyckligtvis hade ingendera haft tillfälle att träffa sin hustru på tu man hand. Eljest kunde möjligen redan då den explosion ha inträffat, hvilken dock hvar och en uppriktigt önskade undvika.

I de ord, hvilka Mina Charlotta uttalat, låg nämligen mera allvar, än ens Brite kunde förstå. Utan grämelse kunde Mina Charlotta aldrig återse