Den här sidan har korrekturlästs

8

var en praktlysten man. Dessutom var han då sedan två år tillbaka gift med en ung, varmblodig fransyska. Och för att förmå henne att utbyta Paris mot den kalla norden hade excellensen försäkrat henne, att Sverige var ett land, där man förstod att lefva minst så bra som i Frankrike.

Om excellensen berättades för öfrigt många historier, och främst af allt vet släktkrönikan förtälja, att han var en fiende till allt hvad Mörkar hette. Den gamle excellensen hade nämligen ett hetsigt temperament och synnerligen höga tankar om sig själf. Och han hade därför lätt att komma i delo med alla människor. Familjen Mörk var nu på flera sätt befryndad med Brandtarna på Skogaholm, och excellensen hade därför äfven åt dem beredt ett särskildt rum i sin välvilja. Gamla hennes nåd på Malmhyttan, som sett honom en gång i sin ungdom, plägade därför också på sitt drastiska sätt yttra om honom: »Han var en fullklappad Mörk ifrån topp och till tå. Det kan jag bäst bedöma, som hela mitt lif har fått tas med både Brandts och den familjen. Just därför kunde han inte tåla dem. Och Gud skall veta att ingen sörjde honom, när han dog.»

I denna dom låg något af eftervärldens