Den här sidan har korrekturlästs

207

ken motstått godsägarnas försök att få köpa såväl ägor som skog. Måns Ersson, som själf kunde minnas farfadern, hvilken där brutit åker och där timrat den första stugan, hade flere barn, och hans äldsta dotter var redan gift med en ung bonde, hvilken arrenderade en utgård, som lydde under Björknäs. Där hade han funnit vägen, hvilken ledde till köpet af brukspatron Mörks storskog, och Måns Ersson hade dessutom ord om sig att alltid finna vägar, när han ville fram. Måns Ersson var en småväxt kraftig man, som ägde både klokhet och pengar. Som de flesta af sina likar var han en adelsfiende, och när han sökte dölja detta, skedde det endast därför att han ville få köpa och sälja med alla efter behag. Ty Måns Ersson köpte skog och sålde, och det var bekant i bygden, att medan adelsfamiljerna rundt om började tvingas att se på styfvern, tätnade sedlarna i den gamla slitna läderväskan, hvilken Måns Ersson dolde under den väl tillknäppta vadmalsjackan.

Denna tid började de, hvilka hade godt väderkorn, förutse, att ekonomiska kriser måste komma. Få voro bland den svenska adeln de, hvilka förstodo att hålla på penningen, och samla i ladorna gjorde de flesta icke. Måns Ersson hörde emellertid till dem, hvilka hade godt väder-