kronan. Äfven praktfullare kronor hafva användts, hvilka förvarades i kyrkorna och vid behof utlånades. År 1906 erhöll Nordiska Museet från Hogrän en sådan brudkrona med stomme af metalltråd och mjukt skinn(?) samt prydd med pärlor, uppträdda på silfvertråd, och strödda rosetter, bland hvilka en af silfverplåt, fig. 1. Redan i 1758 års inventarium för Hogräns kyrka angifves den som gammal och obrukelig. Samtidigt nämnas äfven trenne kedjor, en förgylld silfverkedja samt två oförgyllda, hvilka likalededes utlånades till brudprydnader.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 13 i filen Bröllopsseder på Gottland – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1907).djvu. Bildtext: Fig. 1. Brudkrona från Hogrän, Gottland. N. M. nr 107551. |
Kronan skulle vara sluten, men brudar, som man befarade skulle »betala till kyrkan», skulle använda öppen krona. Detsamma gällde äfven änkor, och prästen blef ställd till ansvar, om han vigde en »skämd brud» med sluten krona. Sålunda fick t. ex. prästen Mårten Lundsberg i Stenkumla år 1681 tillsammans med sin broder böta 30 daler smt, emedan han vigt brodern och dennes brud, hvilken »gått med krona och bart hufvud på sin bröllopsdag, ther hon dock 16 veckor therefter födde barn».
