Bröllopsseder på Gottland.
af
Nils Lithberg.
Bröllopsmiddagen.[1]
Det blir en stunds frist mellan förhandlingarna. Folket sprider sig i mindre flockar på gårdsplanen, men man umgås nu mera otvunget. Man börjar på att bli bekant till höger och vänster, samtalet flyter ledigare, och här och där hörs bland mängden af svartklädda människor en ljudelig skrattsalfva. Då och då får man se någon af de uppvaktande eller till och med brud eller brudgumme ute på gården samtalande med någon, och då riktas hela uppmärksamheten dit, men detta var endast i förbigående, ty brudfolkets plats är egentligen i brudkammaren, där anhöriga och nära vänner skocka sig omkring dem.
De, som emellertid nu ha det brydsamt nog och ingalunda få »dra på benen», äro skaffarne, som äro fullt sysselsatta med att få middagen i ordning. Denna dukas vanligen i salen, eller, om utrymmet där icke förslår, i en särskildt uppförd löfsal nere på gården. Middagen är dagens kanske viktigaste tilldragelse. Den skall vara rikligt tilltagen med mycket mat och många rätter mat, med mycket öl och många supar. Så har det varit, synes det, i all tid, och middagen har därför också varit ett af lagstiftningens största bekymmer. »Effterdi der giffues megen aarsage till drick oc
Offuerflødighedt aff fremmede folck oc Giester udi Bryllupsdagen», läses
- ↑ Början till nedanstående skildring återfinnes i Fataburens årg. 1906, sid. 65, och årg. 1907, sid. 144.
