Sida:Byyrallor, andra samlingen (1890).pdf/16

Den här sidan har korrekturlästs


12
byyrallor.

si i kleesdräktin, men ja tykt ett va an saa vila ä bjeer po kvinnfåltji ti mest, fast nåo tyckä ja an a kunna viis veejin åt mytji karar å, såm lååss va så fryysand i föötrin så di mått ga mä tvåå pa skåovar. Men ha an viisa bårt tei såm gaar ä slabbar mä teidä kłånsjidånsjan di kallar, ha an måtta föłg määd sjöłv å, för an nytja jo döm han å, tan leidinjin. Nå ä ji no entteliigen int na ti åndä påå hä in tjörkhärr vil ga mä fyyra föötär — skåovar, vil ja sej — men teijä

(Tjärngan rada ååv tiid neestan fron varenda gååł.)

mang siminaristan sku jöłpand braa reid si mä i pa rikti rååbarka barkaskåovar.[1]

— Ni i riktit illsinna po gambä dagan faar, höö ja. Vem trảo ni sku kunn va härr mä i pa barkaskåovar? Nej no ska ni ta å stjick nain o edär prikopiltar elo illfrantar[2] ti siminarjon ä.

— Int ein eida. Åm di enn fłeir sku va, en di ji, fåå di lååv å ta gräfton po akslan allihåop. Do sii no fol hu pjaso[3] di vaał tå di kåmbä taan dä.

  1. Hos allmogen brukliga hvardagsskodon.
  2. Okynniga pojkar.
  3. Löjliga.