årka hä ja sku mått hald åpp mä huggasi så leng an sku tjöör åm.
Strakst såm an då kååm si po lansveejin ti baak, karin, tåo an åpp ein o teidä stjööłtveittan såm a heft an i diitji, spåtta å vellsina si trii gangor å tykt tveittin sku förhääda braa pass til in föusdöör å frååga åm an sku fo tag an. Ja måtta lååv an sku fo tag an, ja, fö ja tykt no ä sku int va nain skada fö meeg, tå ja haa tåki föusdöönar kringkasta all stans.
Tå an då ti sluut kååm si i veeg po nyytt, fee ja enno bråådan, tå ja a staai å fösyyma mi. Men jyssåm ja hinda böri stjiiv mi riktit fłöig in tveitt, elo in föusdöör, hu ja ska kall ä, mitt åt öögona po mi så ja stritta åsta sjöłv. Ja haa in paikvräkłing memmi såm ståo å hacka ii in gåro[1] tall, men vila int kåm si jynåm bartjin. Best ä va så såå an ja a fösvunni å böra söök ett mi. Tä an a gaai in nagä famnar böra an sii föst spåri o föötrin min såm a snäärt vedä driivon å ti sluut hitta an mi sjöłv åppet in stein. — Tveittin a kasta mi öppet steinin mä tåkin faart så ja neestan va åådååna.
— Ni mått a vari in gråbjaan å in åomäätling tan tiidin ni va i vääłmaktin faar?
— Jaa, int va ja nain tapp, int. Men ungdåomsliivi va no heilt aaleiss tan tiidin å. Ä a stäädd ååv no mä alt tåki.
Endå ja mins in gang tå vi va ti Vööro in Mittjilsmesshäłg, fö si ä va vaanlit hä tan tiidin, hä ungdåomin sku faar uutbyyss, fast nåo va hä sellan gangor hä vi kååm heim så vi int a vari å slaijist. Di bruuka skåck ihåop si Vööbåovan, å si tå kååm
- ↑ Kådig.
