Å tå sprang Matt tiid å feeg ii an å så baar ä teel, å ti best ä va så haa vi kalasfåłtji täär, men fast di haa vedaträänin å sååstengrin så föbanna slåo int ja nedä döm. Endå jaa veit ni påikar, int ji hä anjä betan såm an stjiinar. Int va hä väärt fö na strängkałvar tan tiidin, fö nåo flöig di såm hanskan. —
— Nåo ji no hä ti tråo. Men ni bö no vaał gambäl no.
— Jaa, ja i fö gambäl jedanett. Ja ha jo båodd jä po Skatan i så mang härrans åår rej, så ja a hinda rambäł nedär å bygg åpp an jä kåtan menn ein gang. Jaa, ni ha no fol int höört huleiss ja kååm ti mått rambäł nedä stygon? Si ä va po ti viisi så tjärnjin miin låå sjuuk in gang å tå måtta ja sjöłv siil å fiil å jäär all hunshållssysslor. Tå vaart ja så vaan ti sleik flilstjeidin, så in natt hend ä si hä ja sleikt håłi po veddjin. Åm måronin låå ja mä huvo uutanfö veddjin å ä va i förhääda råskväädär, så ja haa öögona full mä snöö tå ja vackna. An dä ståttjin såm ja sleikt såndär måtta ja ta bårt, så ja va å reiv nedä stygon tärijynäm å sett in nyy ståck i stelli.
Å no jedanett gaa jo in daag åm send fö mi. Fast ja a spela å rijäära så dä i ungdåomsåårin, dågä ja int helst ti hald tjärnjin miin i skakłan na meir, så on jää såm on veel memmi å leggär ååv bårt tå on sku laa ti na maat, så ja fåår sjöłv sit å sveid fingrin å krafs steikapäärona uur askon, såm ni siir.
