Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/117

Den här sidan har korrekturlästs

införd, som varit funnen död vid stranden utanför Åhus, av havet uppkastad. Folket höllo den straxt för en kalv av sjökorna och stormade tillsamman att se detta underliga djuret, varav herr landshövdingen och generalmajoren Bernekow blev föranlåten att taga kalven och låta den uppstoppas, där jag ock fick se honom. Kalven var stor som ett ungt rådjur, hade korta, röda hår, vit stjärna i pannan, smala fötter, till skapnaden som en hjort. Vi sågo noga igenom virvlarne på kroppen, framtänderna nere i munnen med mera och funno därav, att Skaparen icke gjort detta djur att vistas på havsbotten utan på det torra, och han ej annat var än en kalv av en ko, som i otid framkommit.

Blacke på Blackema vid majorsbostället Lillö besöktes, som låg väster om Kristianstad och var kringflutit. Blacke var en kulle på denna stora kulla, som var omgiven med en stor fyrkantig grav; men denne grav var nu så igenvuxen med Sparganium och andra vattuörter, att man med möda kunde komma in på kullen. Överst på denna kulle hade fordom varit ett fykrantigt slott av 50 stegs längd och 17 stegs bredd. Av detta stenhus stod ännu muren på västra sidan till en del kvar till ansenlig höjd. Om detta hus kan Huitfeldts krönika läsas, och huru det varit i flor vid kung Kristian I:s tid.

Trädgården, som fordom varit anlagd omkring detta hus, var nu förvandlad till en vildmark; ty såg man ock här en hop örter växa vilt, som eljest icke äro allmänne häromkring. Plommon, körsebär, dubbla rosor, svarta och röda vinbär, humle, kyrvel hade sått sig själva, och även palsternackor stodo överallt verkeligen vilda. Satyrium scanicum Fl. 733 var här vid Lillö först i Sverige uppfunnen av professor Leche.

Hyll Fl. 250, som i Skåne växer så oförlikligen lätt, kunde allra bäst på slätten användas till häckar.

Jordmärg, som ingen märkt tillförene vid Kristianstad, sågs i stor myckenhet på östra sidan av vallen, där leran var uppkastad. Även dylik togs på södra sidan av staden utom graven.

Jämsjösten var en slags sten, som kom ifrån Jämsjö församling och av stadsens handlande utskeppades till Danzig och Kur-

111