Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/270

Den här sidan har korrekturlästs

år till säde och till medicin, så borde skanörboarne tillhållas, så för det allmännas som sin egen nytta, att plantera fänkol till stor kvantitet.

Klimatet i Skanör är det mildaste till köldens häftighet av alla de orter jag vet i riket, men i anseende till sin sandiga jordmån ett av de magraste för sädesväxten, ty borde deras åker och land användas till annat än säd, igenom vilket invånarne kunna bliva sälla. Jag vet intet land, som närmare kommer överens med Zeeland i Holland till klimat och jordmån, och kan intet annat se, än att det som växer på Zeeland, kunde ock planteras här; ty borde ock här anläggas plantager av färgestouffer och dylika ekonomiska örter.

Krapp, Rubia tinctorum, fordrar en sandig jordmån, just sådan som är omkring Skanör och Falsterbo. Ty skulle jag råda desse städers inbyggare att här plantera denna oumgängeliga färgeroten för hela riket, så att vi kunde undgå att hämta den utifrån. Om borgerskapet i Skanör och Falsterbo komma i gång med denna planteringen och få densamma för sig behållen, är jag förvissad, att desse städer efter 20 år skulle få ett helt annat utseende, och borgerskapet bliver förmöget med rikets förmån.

Valnöteträn voro här inga planterade.

Midsommarsafton var nu förhanden. Ungdomen av drängar och pigor hade samlat sig på torget. Drängarna hade framskaffat stänger och pigorna blomster. Stängerne blevo ihoplänkade till form av den högste mast med sina tvärspjut, och inom några minuter var hela stången beklädd med blomster och kransar, som hängde på ändarna av spjuten. Den således förfärdigade majstången, som var den vackraste och präktigaste, upprestes med skri och rop, omkring vilken ungdomen dansade hela denna natten, fastän det regnade.


264