Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/305

Den här sidan har korrekturlästs

Fruktträdgården söder om gården var på slättsidan täckt med en hög almhäck, som skygger hela trädgården för storm. Här var en skön allé av lind, ganska hög och lång och väl tillsluten ovantill, vilken gav en angenäm svalka om sommaren, utom det han genom sin längd och höjd alltid visade sig i perspektiv. Här voro oförlikneligt många apel- och päronträn planterade i en quincuncem, ibland vilka ock funnos renätter utav varjehanda slag.

Mälthuset hade under mältlaven en kakelugn. Alltså blev det malt, som här tillagades, det renaste och ej det minsta rökt.


Julius 1

Resan ifrån Krageholm till Ryssegård, kvart 5.

Landet var i dag som i går slätt, dock mera backigt än på andra slätten och bokeskogar vid herregårdarne.

Hundkaxe Fl. 243. Blommorna bruktes här på orten till gul färg, helt färska och kokades med alun. Folket är eljest här i landet mycket litet vant vid inhemska färggräs.

Gillbaggar eller utskurne gumsar, blevo mycket feta, gåvo ett smakligt kött och dågde slaktas uppå 3dje eller 4de året, då man fick merendels utav dem 12 à 14 marker talg.

Örterna: Astragalus difffusus Fl. 591, Cucubalus dioicus Fl. 361 och Behen album Fl. 360 växte allmänt i ängarna. Cichoreum Fl. 650 var allmän över hela slätten i Skåne, besynnerligen på åkerrenarna och jämte vägarna. Det begynte nu att blomstra.

Fälten sågos präktigt målade och liksom överdragna med de aldra skönaste tapeter. På somliga ställen stodo de höggula av Chrysanthemum Fl. 699, på andra ställen högblå av Echium Fl. 158, på andra ställen helt bruna av Rumex Fl. 296 och på andra helt vita av Anthemis Fl. 704.

Galläpplen suto vid ändarna på kvistarna av ekebuskarna och hade uti sig åtskilliga Cynipides, som voro ovatæ och hopkramade men icke ännu mogne.


299