Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/409

Den här sidan har korrekturlästs

ju magrare avelsdammarne äro, ju mera bliver avelen förökt. Då 1000 små karpar planteras i en ny damm, får man av dem fullkommen karp efter 3 à 5 år, då var karp är här värd 1 daler silvermynt. Alltså har man långt mera nytta av en instängd jord till damm än av den vackraste åker. Rommen, som så flitigt uppätes vid lektiderna av fågel, fisk och människor, vore ett ansenligt kapital, om den kunde samlas och spridas i sjöarne, som skulle göra dem långt rikare på fisk. Är väl något land rikare på vatten än Sverige och däremot fattigare på fisk? Alla våra kärr, myror, gölar, sjöar, floder, havsstrander äro nog gålla. Orsaken är merendels, att bommar sällan sättas för fisken, utan han får fritt och obehindrat passera osen och strömmarne till havet, varifrån han icke återkommer. Åtminstone flytta de meste således sin väg, ty kunde vid alla utlopp ställas flätade gärdesgårdar.

Herr översten mente ej orätt, att all ekonomi borde begynnas av dammarne, som äro mödrar till all åker och äng. Han hade ock visat denna sin mening i själva verket, då han i backarna instängt, och icke gravit, 54 dammar såsom små sjöar, varest vattnet kunde utsläppas ur den ena i den andra. Således cirkulerade vattnet här emellan ljungbackarna och allestädes innehölt de härligaste karpar och karusser. På samma sätt kunde vi även upp i landet få dammar, merendels varest vi ville, i den stenrikaste ort och göra den jämngod med den härligaste åker, ty var som berg äro, där äro ock dälder emellan bergen till dammar. Jag tror att herr överesten skulle kunna sätta hela Sverige i cirkulation med dammar, om detta vore hans göromål. Vår nation bör mer tänka på denna saken, som hitintill, åtminstone upp i landet, icke kommit i den aktning det förtjänar, då så härliga lägenheter för fisk en gång kunde bliva nog värderade till landets båtnad. Och de bergiga landskaper, som giva mindre säd, kunder ersätta skadan med fisk.

Vid inrättning av dammar, förekommer en omständighet, som noga bör aktas, nämligen att dammarne ej må tillfrysa om vintern, då fisken, och i synnerhet karpen, dör. Vad

403