Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/417

Den här sidan har korrekturlästs

nära överens med drottningvatten, att den bästa apotekare skulle trott det varit av rosenmarin förfärdigat. Om våren, eller ock när som behagas, tages en hel tunna av de yttersta, fingerslånga kvistarna på granen, vilket sättes med 2 skäppor råggröpning samt 1 skäppa malt och brännes som gement brännvin och klaras samt destilleras med 3 göpnar av grankvistar med sina barr. Detta är en nyttig hushållskonst, som kunde utan omkostnad av var lantman vinnas.

Brännvin kan bättras, så att det mister sin kornsmak, om man tager vid klarningen 1 stop söt mjölk och slår därtill samt lägger grov sand i bottnen på destillerpannan och därtill pottaska så mycket som en halv knytnäva eller surdeg eller det tjocka, som samlas på bottnen av kannan, då man druckit coffe, ju mer ju bättre, eller ett stop brända och sönderstötta bönor eller en handfull salt samt aktas, att pannan sjuder helt långsamt upp och hålles väl sval i kyltunnan.

Tagel, som brukas till kanapéer och madrasser, fås svårligen och köpas dyrt, varföre herr överesten hade låtit förfärdiga det av korumpor, vilka tvättades och klappades helt rena, vreds sedan tillhopa med en träkrok såsom ett rep men så hårt, att de gjorde knutar på knutar, dem han lät torkas i bakugnen, varigenom de bleve faste och krusige, att de sedan alldeles tjänte för tagel.

Frosten i maji månad på åkren påstod herr översten kunna fördrivas och avskuddas med långa tåg, som av ett par karlar drogos tvärt över åkren, liksom blåsten avskuddar frosten, om han kommer om morgonen därpå.

Åker, 1 tunneland, blev lagd och beströdd med ris samt bränd, varefter herr översten fick första året den härligaste växt och det 32:a kornet, men samma åkerstycke har allt sedermera varit så skrinnt och magert, att det aldrig kommit i stånd. Härav ser man, vad kyttande gagnar åkren.

Sand kan renas till glasbruken ifrån kalkpartiklar medelst vaskning, ty kalkpartiklarne såsom lättare flyta alltid först bort.

Blånor sågos här blekte och gjorde snövita som silkesvadd, av vilka parkum vävdes.


411