Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/419

Den här sidan har korrekturlästs

Resan ifrån Lärkesholm till Kristianstad.

Bälinge gästgivargård, kvart 2.

Drosera Fl. 257 växte i kärren jämte Caprifolium Fl. 191, och dess petioli voro vid basin tvärtföre beströdde med långa hår.

Here kallades här en pojke.

Tallen Fl. 788 begynte visa sig i bokskogarna på gränsen emellan Norra härad och Västra Gyinge härad, den vi icke sett på södra delen av Skåne, men hon försvann straxt. Således går tallen längre åt söder än granen, som ännu icke sågs. Tall- och barrskogarne begynna jämväl inemot där bokskogarne slutas, att vart och ett land får sin förmån.

Källarp kvart 7. Nattkvarter.


Julius 27

Stugorne voro här inrättade alldeles som i Småland (p. 66).

Årder och ok voro även nog lika med dem som brukas i Småland. Oket hade mitt på 3 inskärningar, att den mesta tyngden kunde läggas på starkaste oxen, och omkring hornen var en gammal strumpa, att ej huvudet måtte skavas jämte hornen.

Strykspån, som bruktes av slåttermannen att därmed göra liarne mera skarpa, var i kors räfflad och med tjära samt talg övergjuten och därpå med sandmjöl beströdd.

Vårråg bruktes här överallt, men ehuru han i år växte frodigt, var han dock klen emot vinterrågen, den vi sett allmänt över landet mer åt söder. Om larsmässoråg här såddes, skulle han ofelbart växa frodigare. Men om den magra jorden kunde giva honom tillräckelig föda, lämnas därhän. Dock är det klart, att jorden då skulle vila vart 3:dje år utan frukt. Åkrarne dikades här icke, ej heller ser jag nödvändigheten av diken på en backig jord, där endast vårsädet brukas, ty det förnämsta ändamålet med diken är att avhålla vattnet om vintern ifrån säden. Dessutom äro desse åkrar mest utsatte för torkan, och diken göra alltid åkern mera torr.


413