Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

med några hyllor för faten. Mitt emot spisstången på södra sidan är med ett par perpendikulare bräder, yxestallen (10) där bräderna överst äro genomskurne, att bonden här får hänga sina yxor. Emellan sängen och yxestallet på södra sidan av stugan är en bänk, lik de förre, och kallas södrebänk (9). Emellan yxestallet och fathyllan (11) vid dörren är den så kallade kalvebänken, där kalvarna stå bundna under kallaste vinteren. Inga bjälkar äro i huset, ej heller något horisontellt tak, utan gå sparrarna upp till ryggåsen, ovanuppå belagde med täta bräder och täckte med näver samt torv. Straxt framför spisen och yxestallet går en tjock, skalad stång tvärt över rummet, så högt från jorden, att man med möda kan räcka den, och kallas kronostången, på vilken bondefolket kunna hänga sine kläder, då de äro våta. Ofta är ock en annor kronstång, lika hög och stor, som ligger ovanpå bordsätet eller frambänken. En liten bänk står jämte ugnen emellan spisen och norrebänk, som kallas ungsbänken (13). Alla desse bänkar, norre och södre, gallbänken och högsätet, äro uppfyllde med halm, som täckes med ävenså långa dynor eller ock med sängkläder, emedan barn och tjänstefolk merendels ligga i norra- och södrabänk, men bonden med sin hustru alltid i sängen. Om dagen sitter folket på norra- och södrabänk, men främmande bjudes alltid fram i högsätet. Då litet samkväm är vid bordet, dukas allenast den ändan av bordet, som är närmast högsätet, i vilket bonden med sin hustru själv residerar, då det andra husfolket sitter på ömse sidor i gallbänken och på sätet. Merendels äro stockarna i väggen runda och väl skalade men icke jämnhuggne, och merendels är även taket och väggen något brun därav, att lantmannen brukar spjälade stickor av god och lättklövd furu istället för ljus, som väl något litet röka, fast de icke giva någon skadelig rök. Under ryggåsen sitta merendels 1 dussin helt smala halmkärvar, som icke äro tjockare än en barnearm och kallas burmänner, vilka ditsättas juleafton, då julehalmen utbredes på golvet. Tiden utmärkes om dagen efter solskenet genom fönstret på taket, att då solen skiner på skåpet är det

68