Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/125

Den här sidan har korrekturlästs
125

om sina nödwändighets-behof se dem i händerna, blifwer dock det oryggeligt, at band i Handelen därtil warit wållande.

IV:o. Nekar Criticus helt och hållit, at af Saltets brist eller stegring, upkom någon allmän nöd för Allmogen. Auctor har först icke directe sagt, at nöden endast härrörde af Saltets stegring: Conjuncta valent. Sedan bör man erindra sig, at han ej eller nämt om en aldeles allmän nöd; nog af, då flere Provincer hade swår känning däraf, fast det för Criticus ej tycks göra stort i saken. De äro få som känna, och än färre ömma den fattiga arbetarens nöd.

V:o. Då jag kunde medgifwa, at Allmogen ej blifwit utblottad genom högt Salt-köp allena, hwilket Auctor orätt påbördas, torde Criticus wara äfwen så raisonabel, och icke neka, at dyrhet på Salt måste haft en märkelig del däruti; emedan Kongl. Maj:t i den åberopade Resolution på Allmogens allmänna Beswär §. 55 och 56, genom Saltets fria införsel, hoppades kunna hjelpa Allmogen från sitt utblottade tilstånd.

I VI:te puncten gör Criticus så många korssprång hit och dit, at man hafwer möda, at få honom fast. Han gör skilnad imellan dyrhet och brist: han medgifwer nu dyrheten, den han näst förut i tredje Puncten nekade. Han glömmer bårt, at en sådan medgifwen stegring utan brist på sjelfwa waran, är det owedersägeligaste bewis til Monopolier, dem han i andra Puncten aldeles nekar. Han gör åtskilnad imellan klagan, och en utblottad Allmoges ansökning om hjelp. Han wil bewisa, at den wid minuterings-handelen anmärkte dyrhet icke ens beror på det försälgnings pris i partier, hwaraf synes följa, at Upstads Borgaren må til Salt-handlaren betala hwad han wil för tunnan, så är det dock altid Minuterarens skuld, när han säljer Saltet dyrt, och ändteligen, at i en sådan stegring omöjeligen kan wara Monopolium, om icke alla Minut-handlare äfwen däruti med de andre taga gemensam del, hwilket han pålägger Auctor, at bewisa såsom en omöjelighet. Et sådant bewis skulle ock synas nödigt, om allenast den satsen wore förut bestyrkt, som här supponeras, nämligen: at Minut-handlaren är i stånd, at lika lätt, och utan sin undergång, sälja Saltet under inköps-priset, som öfwer, och

sedan
Q 3