Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/146

Den här sidan har korrekturlästs

146

än a posteriori, och däraf för framtiden ingen ting med säkerhet får slutas: några bemedlade och wälmående Närings-idkare äfwen ofelbart hafwa mera werkan på den högsta Magten, än den fattiga delen af Närings-idkarne, hwarpå förfarenheten i alla tider kan lemna de fullkomligaste wedermälen: Ständiga och ofta oförmodade händelser göra den Näring, som warit i stånd at föda et stort antal människor, aldeles onyttig, och öpna wägen til nya: De trefnaste Stater äfwen, utan en sådan Rang-ordning, updrifwit til högd sina Näringar: och wi däremot nu öfwer 200 år, men mäst på de sista 40 åren arbetat på denna rangering, med den olyckeliga utgång, at Riket både på Penningar, Waror och Folk, blifwit ju längre ju mera utblottadt, så måste ju den rådande Magten altid göra säkrare, då han låter dem sjelfwe rangera sig, under sådane Generale författningar, som här ofwanföre äro i §. 82 anförde.


§. 90.

Wid 19:de Puncten bör anmärkas, at det icke så mycket kommer an på Myntets lika Skrot och Korn emot de Stater med hwilka wi drifwe den mästa Handelen, emedan deras Mynt-sorter äro ofta alt för olika sins imellan, utan förnämligast därpå, at wåre egne Mynt-sorter stå med hwarandra uti en efter Skrot och Korn proportionerad ordning: Ty 1:mo. gälla wåra Penningar aldrig utomlands annars, än som Handels-waror. 2:do. Är det intet swårt för en Handlande at räkna ut, huru många Lod 12 eller 13 lödigt Silfwer swarar emot en Mark 15 eller 16 Lödigt.

Innan det andra medlet til hushålls Machinens rätta styrelse kan antagas, bör 1:mo. bewisas, at Staten sjelf kan immediate bestyra om Warornes ut- och införsel, utan at öfwerlemna den saken i några Medborgares händer, som med Staten kunna hafwa et stridigt Interesse, sådane som här ofwanföre pag. 45 i slutet af 26. §. beskrifwas. Eller om det blifwer omöjeligt 2:do. At egne Handlande, som nu besörja detta, ej blifwa i stånd så föranstalta om denna ut- och inskeppningen, at de medelst Nations utblottande rikta sig sjelfwa, utan at särdeles winna på utlänningen, hwarpå wår tid samlat de bedröfweligaste wedermälen.

Och