Här i den 19:de får han at göra med Fliten, och betraktar den åter afskild, från myckenheten: Han bewisar i samma §, at uti flit hos oss saknas altför mycket, emot Holländare och Ängelsmän; och förklarar genom exempel om Ängelska Timmermän, at deras flit består däruti, i jämförelse imot wår, at de arbeta et Örlogs-skepp färdigt på så många dagar, som i Swerige åtgå weckor.
I 22 och följande § §, bewises detta alt med solklara händelser, och börja orden i den 23 § sålunda: Si! här är nyckelen til idoghet och winning. Härwid frågas således: Mon Läsaren tror, at Criticus af hela detta sammanhanget kunnat fatta Auctors mening eller icke? eller hwad fördärfweligt och wådeligit för en Stat, ligger i dessa orden, at arbetarenas flit är en grund-pelare til Nations winst, eller i den beskrifning han gifwit därpå: Men skal det ändteligen så wara, at denna flit, som är den utdömde och i halmpinna förwandlade grund-pelare, blir den aldrafördärfweligaste för en Stat, så måste dålighet och lättja hos fläste i Staten, efter Critici tanka, wara de fastaste och nyttigaste.
Nog är den satsen något motbuden at cedera. Jag lärer ej få stor tack, af min Auctor, om jag medgifwer sådant; Men, må göra likawäl: Jag wil ej til slut wara enwis, då jag åtagit mig, at förswara en obeläsen Auctor, emot Wattu-profwen, som genom goda Auctorers läsande, förwärfwat sin denna sunda och Staten gagnande tanka. Jag skal säga Auctor til, at han äfwen härefter, på samma sätt som Criticus, läser goda Auctorer, och om han lyder detta mitt råd, försäkrar jag, at när han härnäst skrifwer något, skola hans förslager i gagnelighet ej gifwa stort Critici efter.
Tack nu min goda Criticus! för många wackra anledningar wi fått at tänka på saken. Jag tror äfwen, at wi nu båda skola i det närmaste wara lika spelte.
Men dig, min Läsare! bör i synnerhet tack, för ditt tålamod.
Tröttas ej, at widare söka up sanningar, som under fördomar och egennytta legat begrafne, och war en owäldug domare
