wer, så tryggt wågar jag däremot Wad däruppå, at wi utan hufwudsakelig ändring i wåra hushålls-principer aldrig kunna hjelpas. Efterwerlden skal en gång på wår mull owäldugast skilja wår träta, då myndighet, fördomar och anseende, ej mera utgöra några skäl i saken.
§. 53.
Jag drögde därwid nästan förlänge: Nu til wår första Criticus tilbaka.
På pag. 30. går han in i wåra äldre Handlingar, och öfwerwägar de tiders Handels-ställning i jämförelse emot wår. Et ämne, som wäl är wärdt, at granskas. Lät oss då följas åt en handwändning, så hoppas jag, at den gåtan, antingen wår rörelse stod på bättre fötter då, eller nu, skal wäl blifwa uplöst.
Därwid måste jag först påminna, at Swenska Köpmän långt för Konung GUSTAF den I:stas tid, klagade öfwer intrång af utlänningarne uti Handelen, i anledning hwaraf författningarne äfwen gjordes därefter. 1444. klagade redan Borgmästare och Råd i Stockholm, at det skulle lända til Stockholms ödeläggelse, at Westerås handlade med Gäster och utlänningar, och at det ej eller war första gången, ses af Förbudet, at idka Handel i olaga Hamnar af 1420, som af Konung CHRISTOPHER år 1444 och af CHRISTIAN 1461 blef förnyat.
Man arbetade utom dess under samma tid uppå allehanda inskränkningar i Handelen emellan Medborgare, så at Konung ERIC den XIII:de redan gjorde den första Classification i Handelen: 1463 förböds köps-swenner, at idka landsköp, med flere dylika. 1502 hölt Riks Föreståndaren Sten Sture rådplägning med Stockholms Magistrat, och fant Östhammars, Gefle, Ulfsby och Raumo Seglation til utrikes orter, icke wara Riket och Stockholm nyttig. 1520 inskränktes widare några små städers utländska Handel til Stockholms upkomst. Criticus röjer altså, huru obewandrad han warit i Swenska Handels-Historien, och gifwit sig at skrifwa i et ämne det han aldeles icke kändt, då han säger: ”I Konung GUSTAF den I:stas tid, hade man ännu icke tilfälle, at skylla på förbud emot utlänningarnes Segelfart och
