Sida:Dahlbäck Sokrates 1906.djvu/60

Den här sidan har korrekturlästs

58

som allt lägre i mänsklighetens utveckling städse dukar under för ett högre, nämligen så, att det förra upphör att vara en härskande makt och i stället uppgår i det senare, därigenom att det skänker detta en insats af allt hvad det själf hade sant och godt — en insats, som sedan blir mänsklighetens oförgängliga egendom.




Så har denne Forngreklands visaste man inverkat välsignelserikt till och med på den senaste eftervärld. Må vi därför icke ångra, att vi ägnat några lediga stunder åt betraktandet af hans underbara personlighet och hans höga lefnadsvishet! Det bör därunder hafva blifvit oss klart, att Herren Gud i alla tider hållit samma vårdande hand öfver människosläktet, och att hans särskilda omsorg om dess andliga och eviga väl hvarken i forntiden inskränkte sig endast till Abrahams efterkommande, ej heller tog sin början först under kejsar Augusti regering i Rom; men att han äfven till andra folk och i andra tidehvarf sändt sina utkorade redskap att väcka släktet till besinning af hvad dess sanna frid tillhörer och städse i sin allvishet afpassat dessa redskap efter för handen varande behof och folkens andliga utvecklingsgrad. En annan vinst af denna vår betraktelse kunde ock blifva den, att vi icke vidare behöfde anse oss af ett slags kristlig nitälskan förbundna att låna ett lyssnande öra åt dem, som inbilla sig med slagordet hedning uttala en afgörande förkastelsedom öfver Sokrates och hans lefnadsvishet. Ty om ock Sokrates kan kallas för en hedning, så