Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
DANSKA OCH NORSKA LÄSESTYCKEN.
1. SÄGNER OCH ÄFVENTYR.
DE TVENDE KIRKETAARNE.
(Oehlenschläger: Digtninger.)
Det var sig Herr Asker Ryg,
Hannem lyster i Leding at gange;
Først træder han i den Kirke liden,
At høre de Ottesange.[1]
Murene var af det gule Leer,
Og Taget det sorte Straa;
Det var sig Herr Asker Ryg,
Misnøiet han saae derpaa.[2]
Det var sig Herr Asker Ryg,
Sit Hoved maatte han bøie:
Loftet det var saa saare lavt,
Og Kæmperne vare saa høie.[3]
Væggen var baade muggen og grøn,
Den havde saa dyb en Revne:
Tiden æder med skarpen Tand,
Saa lidet monne hun levne.[4]
Fort hun gnaver med skarpen Tand
Der til hun haver stor Drift;
Alt da voxte den liden Smaablomst
Udi den Kirke-Rift.[5]
––––––––––––––––––––––––