Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/36

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Vish. 7:1.Visheten
32

Syr.35:15 f. Rom. 2:1. /12. Ords. 8:17. 14. Syr. 4:12. /16. Ords. 8:2. /17. Ords. 4:7. /18. Matt. 19:17. /22. Vish. 7:13. 10:1f. /24.Ords. 11:14. Syr. 10:1 f.

7 KAPITLET.

Konung Salomo talar om sin kärlek till visheten, om hennes gåvor och egenskaper.

1 Också jag är en dödlig människa, lik alla andra,
och en avkomling av den stoftvarelse som först blev danad.
Under tio månaders förlopp fick jag kroppslig gestalt, i en moders liv;
2 den bildade sig i blod ur en mans säd och genom njutningsfylld omfamning.
3 Och när jag föddes, begynte jag andas samma luft som alla andra,
jag föll ned på den jord som bär oss alla,
och mitt första ljud var en gråt, lik alla andras;
4 i linda blev jag uppfödd under trägna omsorger.
5 Ty ingen konung har på annat sätt begynt sin tillvaro;
6 nej, enahanda är allas ingång i livet och lika deras utgång.

7 Därför bad jag, och förstånd blev mig givet;
jag åkallade, och vishetens ande kom till mig.
8 Jag höll visheten förmer än spira och tron;
rikedom räknade jag för intet i jämförelse med henne,
9 och oskattbar ädelsten aktade jag ej lika med henne.
Allt guld är ju bredvid henne en handfull grus,
och såsom ler är emot henne silver att akta.
10 Högre än hälsa och fägring älskade jag henne,
och jag ville hellre äga henne än solens ljus,
ty det sken som hon sprider slocknar aldrig.
11 Dock, med henne kom mig allt annat gott till del
och omätlig rikedom genom hennes hand.
12 Jag fröjdade mig vid allt detta, då ju visheten regerar däröver,
men jag visste icke ännu att hon också är dess alstrarinna.
13 Utan listig beräkning tog jag emot hennes lärdomar,
utan missunnsamhet delar jag ock med mig av dem;
jag gömmer icke undan hennes rikedomar.
14 Ty hon är en outtömlig skatt för människorna,
och om de bruka den, förvärva de sig Guds vänskap,
välbehagliga inför honom för de gåvor som komma av undervisningen.

15 Men mig give Gud att kunna tala såsom jag ville,
och att tänka på ett sätt som är hans gåvor värdigt.
Han är ju den som både vägleder visheten själv
och för de visa på rätta vägen.
16 Ty av honom bero både vi själva och vårt tal,
allt vad förstånd heter och all kunskap i livets värv.
17 Ja, det är han som har givit mig osvikligt vetande om tingen,
så att jag känner världens byggnad och elementens verkningskraft,